Bo Pellnäs: Vi som varnade blev kallade Rysslandshatare och alarmister

Själv fick jag en del kunskap om Putin redan 1996 och började 1999 skriva om att Sverige måste se om sitt försvar. Det var rop som klingade ohörda. Kom något tillbaka så var det ord som ”Rysslandshatare” eller ”alarmist”.

Nu är vi båda omgivna av försvarsvänner som upprepar våra argument och Gotland är en strategisk kärnpunkt i Östersjön. Fortfarande är vi militärt mycket sårbara och efter Finlands resoluta beslut att söka inträde i Nato vågade vi förena oss med finnarna och ta steget även vi.

Trots Erdogans skamlösa utspel inför valet i Turkiet kommer vi att bli accepterade som medlemsstat i Nato. Det finns dock en stor risk att alltför många, både politiker och svenskar i gemen, tycker att nu är målet nått. I själva verket är detta bara startpunkten för en lång resa.

Den kommer inte att gå på räls utan kanske mer likna en marsch med packhäst i obanad terräng. Nato är en organisation präglad av många motsatta intressen. Man kan inte bara stiga på och förvänta sig att bli omhändertagen. Då finns risken att de som nu säger att vi verksamt kan bidra till att öka Natos säkerhet verkligen främst betonar ordet ”bidra”.

För en rad länder i söder: Albanien, Bulgarien, Grekland, Italien, Kroatien, Montenegro, Nordmakedonien, Rumänien och Turkiet, är inte Östersjön någon hjärteangelägenhet. Utan namns nämnande kan vi också se att demokratiska värden är naggade i kanten hos flera av dem.

Vi måste alltså se till att snabbt skapa hållbara relationer, som vid förhandlingar i Bryssel kan svara upp mot våra intressen. Den självklara vägen dit är att inom Nato först skapa ett internt nordiskt samarbete. Finlands särskilda utsatthet och vårt eget ”alliansfrihetssyndrom” är nu borta som hinder för detta.

Vi bör därefter driva på Nato att upprätta en särskild planerings- och krigsledningsstab för nordflanken, innefattande både den arktiska regionen och Östersjön. Förutom de nordiska länderna måste de baltiska staterna och Polen inordnas i den strukturen. Storbritannien bör också ingå. Det vore självklart önskvärt att även Tyskland definierade sig som en Östersjöstat, men det kan faktiskt vara bra att både Tyskland och Frankrike står utanför som ett starkt block med kraft att balansera Natos och EU:s syd- och nordblock.

Ryssland kommer i generationer framöver att vara ett problem, som en diktatur med kärnvapen och kanske än värre om det råkar i oreda. USA är med sina starka inrikespolitiska motsättningar redan ett växande bekymmer vars löften inte kan ses som huggna i sten. Ändå är Nato nu den möjlighet vi har att stärka försvaret av Europa och de demokratiska värdena samt även överbrygga skadorna efter Brexit.

Låt oss vara en energisk, smart, välvillig och konstruktiv medlem.

Bo Pellnäs