Annons

Alex Voronov: Viktigare skicka fler granater än soldater

Fler soldater från väst på ukrainsk mark bör inte uteslutas. Artilleriammunition är dock mer brådskande. Kanske kommer den nu.
Alex VoronovSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 29 februari 2024
Alex Voronov
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Frankrikes president Emmanuel vid en presskonferens i Paris i måndags.
Frankrikes president Emmanuel vid en presskonferens i Paris i måndags.Foto: Gonzalo Fuentes

Strategisk tvetydighet. Så kallade Frankrikes president Emmanuel Macron sin linje i frågan om att placera egen trupp på ukrainsk mark. Hans ord under pressträffen i Paris på måndagskvällen orsakade viss uppståndelse. Men det han sa var ingen kioskvältare i sak. Macron var, som han ofta är, mångordig och lagom vag.

Hans budskap var att vi inte bör utesluta att det framöver kan uppstå säkerhetsbehov som rättfärdigar viss utplacering av västtrupp i Ukraina. Macron medgav att det saknas enighet bland länderna om en sådan åtgärd men underströk att väst måste göra allt som krävs för att Ryssland inte ska segra. Så är det. ”Allt som krävs” betyder rimligtvis just det, utan brasklappar. Samtidigt finns det en poäng med att vara tvetydig så att fienden blir hämmad i sina beslut och måste avsätta resurser till att hantera en osäkerhet.

Annons

När allt kommer omkring kan utländsk trupp placeras i Ukraina i olika skepnader och roller. Det är i förlängningen orimligt att hålla all utbildning av ukrainska soldater utanför landet. Storbritannien har redan militär personal i Ukraina för detta syfte. Den typen av insatser kan behöva öka och involvera fler länder, vilket också är det som Macron talat om specifikt. Och det kan finnas fler uppgifter för västmilitär i Ukraina, som inte innebär direkt strid mot ryska styrkor, även om sådant inte bör uteslutas i framtiden.

Macrons meritförteckning under de senaste två åren är blandad. I upptakten till Rysslands fullskaliga invasion tycktes han befinna sig i djup förnekelse. Medan USA och Storbritannien genomförde en sista minuten-insats med vapenleveranser, lade Macron sin energi på att prata med Putin i telefon och på plats i Moskva.

När storkriget väl var ett faktum visade inte Frankrike – och inte heller Tyskland – det ledarskap för Ukrainas sak som hade kunnat förväntas av stora europeiska länder. I Europa var det i stället Polen och de baltiska staterna som fick driva på för att flytta fram positionerna och fatta beslut om allt mer avancerade vapen till Ukraina.

Det ändrades över tid och Frankrike har försett den ukrainska försvarsmakten med en del viktiga saker ur sitt, som det visat sig, skrala vapenlager. Långdistansmissilen SCALP/Storm Shadow har använts mot ryska mål på ockuperat territorium långt bakom fronten. Det motstånd mot sådana vapen som finns i Berlin är numera bortblåst i Paris.

Å andra sidan har Frankrike in i det sista motsatt sig EU:s köp av ammunition till Ukraina från länder utanför EU eller Europa. Trots att unionen gravt misslyckats med att uppfylla sitt löfte om antalet granater har Macron länge hållit fast vid att anskaffningen ska ske hos granattillverkare inom EU.

Frankrikes ändrade hållning om detta får egentligen ses som den stora franska policyförändringen, som dock kommit i skymundan om Macrons resonemang om trupper. Den franska regeringen, liksom den nederländska, har nu ställt sig bakom Tjeckiens plan om köp av hundratusentals artillerigranater utanför EU som då kan skickas till Ukraina med kort varsel.

Det är den typen av handlingskraft från Europa som Ukraina behöver mer än något annat.

Annons
Annons
Annons
Annons