Petter Birgersson: Viktigast att sköta det som finns
Riv och bygg nytt! Det är ett budskap som ofta brukas. Inte sällan med tillägget att det ändå blir billigast så. Det är nästan aldrig sant. Och är det sant beror det på att man har missat att underhålla det existerande i en falsk spariver så att det snart bara återstår att bygga nytt.
Det svenska vägnätet är stort. Och ofta dåligt. Vintrar som denna skånska, med mycket blöta och sedan kraftiga minusgrader är inte det bästa för vägarna. Men att inte återställa vägarna i brukbart skick är en mycket dålig idé. Det är farligt ur trafiksäkerhetssynpunkt, det skadar fordon och det sliter ut vägnätet ännu snabbare.
Trafikverket har återkommande påpekat att man inte anser sig ha tillräckligt med pengar för att klara att upprätthålla standarden på nuvarande väg- och järnvägsnät. I en färsk rapport om behoven fram till 2037 heter det kort och koncist: ”Underhållsmedlen har under lång tid varit lägre än vad som krävts för att hålla infrastrukturen i gott skick.”
Trafikverket bedömer att det behövs omkring 15 procent större budget för att både bibehålla infrastrukturens funktionalitet och genomföra investeringarna i gällande plan i planerad takt.
Allt handlar dock inte om pengar. På järnvägen gäller det att få tid och plats för underhållet, samt att få tag på entreprenörer som kan utföra arbetet. Det finns kompetensbrist även inom det här området. När det gäller järnvägen tror sig Trafikverket kunna finna effektiviseringar genom ny teknik, medan vägunderhållet är mer personalintensivt.
Penningmässigt är det vägnätet – det som står för den absolut största delen av trafikarbetet med drygt 80 procent av persontrafik och över 50 procent av godstrafiken – som är mest eftersatt.
Trafikverket har i motsvarande tidigare rapporter återkommit till vikten av underhåll, 2021 hette det ”att nyttan med att upprätthålla den nuvarande funktionaliteten i infrastrukturen är större än att göra nya investeringar.” I årets variant heter det: ”Om medlen till underhåll är otillräckliga måste en högre andel av medlen läggas på att avhjälpa akuta fel, och då blir det mindre medel till förebyggande underhåll, i en spiral av sämre infrastrukturstandard, fler akuta fel och högre akuta underhållskostnader.”
Det är båda kloka konstateranden. Det är dessutom något som gäller alla offentliga investeringar i sådant som är tänkt – eller borde vara tänkt – att hålla i många generationer. Som badhus, skolor och idrottshallar. Att vårda och avsätta pengar till underhåll är den bästa ekonomin i längden. Även om det är tråkigt för politiker att inte få bygga egna landmärken. Vilket ytterligare understryker den gamla sanningen att tråkiga politiker är de bästa politikerna. Rösta på den politiker som lovar att lägga pengarna där de inte syns mest men där de gör mest nytta.
