Vindkraft fungerar dåligt som religion

Motstånd till vindkraft har länge betraktats som känslosamt och därmed irrationellt. Ända sedan Barsebäck skulle väck och det som skulle in var sol och vind har däremot elektricitet från vind och sol förklarats som ren, grön och hållbar.

Det har funnits ett problem med den beskrivningen. Den har inte varit sann.

Vindkraftverk är inte lika med ren energi. Nedsmutsningen kommer i många former: vid tillverkning, transport, underhåll, nedmontering och skrotning. Vindkraftverk skadar närmiljön genom monotont oljud. Vindkraftverken påverkar fågellivet. Vindkraft betyder ingrepp i kust- och slättlandskap. Och inte minst – om vindkraften inte levererar stabilt och måste kompenseras med kraftverk som eldar med olja, kol eller gas – då är löftet om fossilfri elektricitet inte värt ett dugg.

Elmarknaden går över landsgränser och dessutom är den kopplad både till miljö- och säkerhetspolitik. Allt är frågor på nationell och internationell nivå.

Men motståndet mot etableringar är desto oftare lokalt. Det motståndet kommer aldrig att besegras med argument om att folk är egoistiska som tänker på sin utsikt eller ogillar buller. Om det är så, som bland annat Villaägarnas riksförbund påstår, att fastighetsvärden påverkas negativt är det ett uttryck för att ett område har tappat i attraktivitet – vilket också är en kostnad.

En sundare debatt där för- och nackdelar med olika former av produktion i elsystemet vägs mot varandra skulle alla vinna på.

Att fasa ut fossila bränslen är avgörande för miljö och säkerhet. När ett stabilt elsystem ska återupprättas måste dock religionen bort. Ny kärnkraft tar realistiskt sett lång tid att etablera. Vindkraft och solkraft går att bygga snabbare, men behöver också klara av kraven på lagring och leveranssäkerhet. Vätgaslagring och batterier måste leva upp till sina förespråkares löften. Utvecklingen av batterier går snabbt och väcker hopp.

Från kärnkraften kan man lära sig att motståndet mot den kom att bli lågt på de platser där den etablerades. Det var inte invånare i närheten av kärnkraft som röstade emot den i kärnkraftsomröstningen – nejrösterna var desto fler i områden av Sverige där kärnkraften inte fanns.

Det talas ofta om att ta bort kommunala veton mot vindkraftsparker. Det är helt feltänkt. Tvärtom bör lokalsamhällen engageras mer. Den som vill bygga vindkraft eller annan elproduktion måste kunna koppla det till fördelar för dem som förlorar något annat.

Den som äger produktionen måste erkänna de förluster andra får ta och betala för dem. Får invånarna enbart förlusten kommer motståndet att vara fortsatt starkt. Ska fler övertygas om de storskaliga vindkraftparkernas förmåga och nytta måste de som direkt drabbas också få betalt för det de får ge upp. Det kan vara i form av garanterat lågt elpris och leveranssäkerhet för invånarna i området eller att lokalsamhället får tillbaka på annat vis.

Att tvinga människor att gå med i en kyrka frälser däremot få.