"Åkermans ruta"

Hustrun lyckades frambringa sken i ungefär 50 procent av husets adventsbelysning innan hon tröttnade på att skifta lampor mellan stakarna och ilade till elaffären. Femton färska lampor införskaffades och plötsligt var det 75 procentigt adventslyse i stugan. Den strejkande sista staken förpassades under diverse besvärjelser ut i förrådet. När jag ändå språkar om advent och påföljande julfirande poppar osökt en lärorik afton hos brandvärnet för någon månad sedan upp bland de återstående grå. Vid min ålder ska man akta sig för att riskera fara med osanning, men utan att skrävla tror jag att jag minns det mesta som instruktör Lars-Eric lärde oss. Låt mig ta det mest aktuella - adventstidens brandfaror. Av elstakarna lockar de utan strömbrytare på sladden ofta till slapphet. I stället för att behöva sätta i eller dra ur stickkontakten bryter man strömmen genom att skruva loss en lampa något varv. Då föreligger risk för överslag (eller var det kortslutning?) och den röde hanen kan släppas lös. Motsvarande manöver ska givetvis också undvikas vad gäller julgransbelysningen. Lömskare än ellampan är givetvis det levande ljuset som aldrig bör lämnas ensamt. Vår undervisare betonade att adventsstaken med levande ljus är tveklöst mest farlig från tredje advent. Då har det första ljuset ofta brunnit ner i höjd med vitmossa och annat prydande krafs i staken. Slutligen ett litet tips till alla er som våndas över vad ni ska hitta på som julklapp till vissa. Slå in en brandvarnare, en av de billigaste livförsäkringar som finns, i paketet. Man kan få två för under hundralappen. Lägger man på ytterligare någon hundring så finns det varnare med koboltbatterier och sju-åtta års garanti att införskaffa. På söndag kväll ska körkompisarna och jag bära våra ljus med största försiktighet i Klosterkyrkan. Trevlig advent och håll koll på ljusen!