Ärenbossen far fram på julen

Just på själva julnatten uppträder Trelleborgs mest kända spöke, enligt sägnen. Vid spöktimman, när klockan slagit det sista skälvande tolvslaget, sprängs kyrkans portar inifrån och ut genom dem far Ehrenbusch, åkande i sin kista, dragen av mörka hingstar som sprutar eld eller i andra versioner av berättelsen, av svarta hundar.

Nyheter • Publicerad 3 januari 2002

En timme har han på sig, att färdas fram och åter över slätten till sitt gamla gods, Rydsgård i Ljunits härad.

Den fasaväckande kistan far fram med blixtens hastighet, för det gäller att skynda om färden ska kunna genomföras under den enda timmen. Kistan dånar fram genom Trelleborg, vidare ut över slätten där den gör en lov kring godset, kyrkan och prästgården innan det hemska ekipaget återvänder till Trelleborg. Innan klockan slår ett vilar Ehrenbusch åter i gravkoret i Trelleborgs kyrka, där han valt att ha sin viloplats. Joachim Ehrenbusch kista i gravkoret i kyrkan i Trelleborg, bredvid hustruns kista. BILD: CLAES NYBERG

Annons

Att Ehrenbusch tvingas att varje år företa den hemska färden är straffet för ett löftesbrott mot kyrkan och Gud.

Det berättats att Ehrenbusch varit på julagille hos generalguvernören i Malmö och återvände hemåt på julnatten i sin släde. För att utnyttja den fina slädföret på isen körde han längs kusten, men råkade komma för långt ut till havs.

Mellan Stavsten och Fågelvik, strax väster om Trelleborg, for släden ner i en vak och i vattnet kämpade Ehrenbusch för sitt liv. I sin nöd lovade han att skänka ett hemman till kyrkan i Trelleborg och ett till prästen i Trelleborg, bara han kom undan med livet i behåll. Med hjälp av skaklarna lyckades han omsider ta sig i land och fram till gästgivaregården i Trelleborg.

Ehrenbusch vapen utanför gravkoret.BILD: CLAES NYBERG

Väl inne i den goda stugvärmen, med mat och dryck i magen, försvann emellertid dödsskräcken och Ehrenbusch sade till gästgivaren att han lovar att skänka ett hemman till Trelleborgs kyrka och präst. Inte varsitt utan ett gemensamt. För detta hemman vill han dessutom ha ett gravkor i kyrkan där de räddande skaklarna från den vådliga isfärden ska stå.

Till straff för löftesbrottet får dock Joachim Ehrenbusch inte ro i sitt gravkor i Trelleborgs kyrka, utan måste varje jul genomföra den hemska spökfärden över slätten.

Joachim Ehrenbusch har funnits i verkligheten och var domare i Oxie, Skytts och Wemmenhögs härader. Bakgrunden till legenden om hans löftesbrott är möjligen att han ordnade en sista vilostad åt sin hustru i Trelleborgs kyrka, men att det dröjde två år mellan hennes död och jordfästning.

Dröjsmålet kan ha berott på att Ehrenbusch först lovat två hemman, men sedan endast skänkt ett. Att han verkligen skänkte ett hemman finns dokumenterat och den långa tiden innan hustrun kunde jordfästas kan tydas som att prästen i Trelleborg inte varit nöjd med den gåvan, utan väntat sig mer. Kanske på grund av ett tidigare löfte från Ehrenbusch.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons