En konst att spela pingis?

Hasse Karlsson rotar fram sitt pingisracket ur tygväskan som fortfarande står ouppackad under trappan efter den senaste korpträningen. Han går in i det rum i källaren som håller på att förvandlas till utställningslokal och slår en backhand i luften så att dammet virvlar runt i solstrålarna som trängt ner i den gamla källaren. Han drar racketen från höften och snett uppåt i en mjuk rörelse. Det är en helt vanlig backhand men skulle nästan lika gärna kunna vara ett penseldrag på ett akvarellpapper. I en enda rörelse styr spelaren bollens vinkel fart och skruv, medan penseldraget från konstnären ger minst lika många effekter ifråga om form, färg och ljus. Båda har mjuka handleder som i rätt sammanhang kan skapa skön konst. Det är ett par dagar kvar tills den årliga Konstrundan och vi står nere i en gammal källare i Vitemölla och pratar likheter och beröringspunkter mellan idrott och konst. Akvarellmålaren Hasse Karlsson har själv varit en god sportskytt och deltog 1972 i samma Europamästerskap som Ragnar Skanåker. Bordtennis är en annan passion, kanske för att han vuxit upp i samma halländska trakter som självaste Stellan Bengtsson. När han nu för tiden ska få utlopp för sin kreativa förmåga sätter han hellre en pensel än ett pingisracket i sin hand och hanterar den dessutom med betydligt större framgång. Sedan 20 år tillbaks är Hasse konstnär på heltid, medan pingisträningen bedrivs på korpnivå, en eller två kvällar i veckan. Ja, om han inte får lust att fälla upp bordet i källaren, förstås. Just nu står bordet lutat mot en vägg för att inte vara i vägen när konstvänner i tusental kommer att kliva ner i källaren för att kika på akvarellerna. Hasse är som vanligt småstressad dagarna före Konstrundan, det är mycket som måste fixas; tavlor ska väljas, lampor ska riktas, golvet ska sopas och så har han plötsligt upptäckt att den vita färgen håller på att flagna på en bit av väggen. Det är med en speciell känsla i kroppen han närmar sig Långfredagen. - Idrottsmännen har sina speciella tävlingar och för många konstnärer här nere är påsken en höjdpunkt. Det är någonting med adrenalinet...man känner sig lite pirrig i kroppen, ja, nästan som inför en tävling, säger han. Även om Hasse Karlsson blev professionell med penseln i stället för med racketen, så utgör bordtennisen en inte oviktig del av hans yrkesliv. Efter att i flera timmar ha suttit i obekväma positioner uppe i ateljén - han målar alltid på knä - så gör det susen med lite mjuk bordtennis. Krokiga ben och stela leder rätas ut. Tankar skingras. - För att inte tala om när jag har varit ute och målat en februarikväll, det kan ha varit så kallt att jag tvingats hälla glykol i vattnet för att det inte ska frysa. Då är det skönt att få upp blodcirkulationen med lite bordtennis. En av de idrottsmän han beundrar mest är Jan-Ove Waldner. Han vill inte själv göra några liknelser mellan Waldners sätt att spela bordtennis och hans eget sätt att måla, däremot hittar han en del generella likheter mellan konstnären och pingisspelaren. - Det händer att man lägger en sidskruv i serven för att motståndaren ska returnera på forehandsidan. Men ibland kommer inte bollen tillbaks där man hade förväntat sig att den skulle komma och då gäller det att snabbt fatta ett nytt beslut. Ett penseldrag kan också bli annorlunda än vad man hade tänkt sig och då handlar det också om att snabbt släppa in nya tankar. Färgen torkar ju? Idrottsvärlden är full av bilder. Jag blundar ser jag ett svartvitt fotografi på Floyd Paterson med dimmig blick, nedslagen av vår egen Ingemar Johansson på Yankee Stadium i New York 1959. Jag ser Björn Borg sitta på knä med knäppta händer efter ännu en seger på Wimbledons gröna "bönematta". Jag ser Stenmark i hemstickat, Gunde Svan med snor under näsan efter en femmil, Ulrika Knape i djup koncentration tio meter upp i luften. Hasse Karlsson har också frysta idrottsbilder i huvudet. Han nämner en sekvens när Pelé hänger i luften och nickar in ett mål vid fotbolls-VM 1970 och ur sin högst privata minnesbiograf plockar han också fram en bild på Tomas Brolins klassiska frisparksmål mot Rumänien i fotbolls-VM 1994. Den där luringen, ni vet, där Brolin sprang runt muren och sköt upp bollen i nättaket. 1-0. - Ett fantastiskt mål. Och när Brolin sedan skriver autografer är det nästan som att han signerar sitt mästerverk, säger Hasse Karlsson. Hasse Karlsson har ställt ut sina akvareller över hela landet, men trivs bäst på hemmaplan. Även om han gjort bra i från sig på gallerier i bland annat Stockholm och Göteborg, säger han sig vara en "typisk hemmaspelare". Det är nere i källaren han gör sina allra bästa resultat, i bordtennis, men framförallt som konstnär. - Jag känner till förhållandena här nere och det ger trygghet, säger han och sveper runt med blicken i lokalen. Att agera på bortaplan är alltid lite svårare. Man är osäker på färg och material, utställningsytorna är obekanta och ibland vet man inte ens om det är tillåtet att spika i väggarna. Påskhelgen blir som en enda lång hemmamatch för Hasse Karlsson. Visserligen lär trängseln nere i källaren knappast tillåta att att pingisbordet åker upp; i den mån det blir några fullträffar i påsk hänger dessa längs väggarna inom glas och ram. Spelet kan börja.