Ett äventyr cykla i Sjöbo
Plus genvägar jag inte haft en aning om. Det var inte så långt till Grimstofta från centrum, när allt kom omkring. Eller till vårdcentralen från västra rondellen. Förklaringen var att jag hade börjat cykla i Sjöbo. Här finns ett vindlande nät av cykelleder till bostadsområdena som gör att det egentligen bara är onödigt att välja bilen för att köra till centrum. Med ett par rejäla cykelkorgar och välpumpade däck klarar man många transporter på betydligt kortare tid än de motordrivna fordonen. Men när man närmar sig centrum börjar cykeläventyret att bli av det farligare slaget. Man cyklar lugnt på den breda cykel- och gångbanan längs Norregatan, väjer för någon enstaka fotgängare som irrat ut på fel bana, men trampar i övrigt på i godan ro. Säg att man sedan inte ska till Kassaservice, inte till Konsum och inte ta ut pengar på Minuten. Säg att man ska vidare över Gamla Torg. Ska man då plötsligt slänga cykeln i fontänen och fortsätta till fots? Eller ska man med dödsförakt kasta sig ut mellan bilar, lastbilar och bussar? Eller trotsa alla trafikregler och trampa upp på trottoaren? Det har jag funderat mycket på under dessa tio år jag nu bott i Sjöbo tätort. Med ett par barn, som nyss lärt sig cykla, i släptåg har jag många gånger haft hjärtat i halsgropen när jag passerat Gamla Torg. Eftersom man står sig själv och sina barn närmast, har jag faktiskt uppmanat dem att cykla på trottoaren. (Men varje gång vi passerat framför busshållplatsen på Gamla Torg har jag kommit att tänka på den hemska olycka, då en traktor plötsligt dök upp på trottoaren och en barnvagn mejades ner precis där - är man egentligen säker någonstans?) Nu är barnen större och om de cyklar på trottoaren prejar de säkert själva ner en och annan gångtrafikant eller barnvagn. Det enda rätta är väl att leda cykeln över torget, om man ska till Kvantum, biblioteket eller vidare längs Västergatan. Men farorna dyker snart upp igen, på Västergatan är trafiken tät och gatan smal. Ingen cyklist kan känna sig säker där. Och ska man till vårdcentralen eller idrottsplatsen: hur sjutton ska man egentligen bete sig som cyklist? Till en början tycks det finnas en cykelbana, ett vitmålat mittstreck markerar skilda gång- och cykelbanor, tror man. Men ju längre upp på Södergatan man kommer desto mer komplicerat blir det. Och plötsligt blir allt bara en trottoar. De som kör nerför gatan i full fart, på väg mot centrum, har en annan fråga att ta ställning till: ska man köra på höger sida, eller på cykelbanan? Och när, i så fall, räknas den där kanten på vänster sida som cykelbana? Trots att jag studerat många cyklister har jag inte något svar. Det är ett äventyr att cykla i Sjöbo.
