Fortsatta besvär för Kanada
Vi spelade inte särskilt bra, men vi vann i alla fall, tröstade sig Paul Kariya efteråt. Efter den solklara förlusten mot Sverige i premiären skulle matchen mot Tyskland bli något att bygga på för Kanada. Laget skulle visa sina besvikna supportrar att hoppet om det första OS-guldet på 50 år inte bara är en dröm. Men frågan är om inte 3-2 mot kvallaget Tyskland, som föll med 2-8 mot Tjeckien i söndags, skapade mer osäkerhet än förhoppningar. - Det fungerar inte riktigt just nu. Jag tror det handlar om att vi har ett lag som inte spelat särskilt mycket tillsammans. Vi behöver några dagar till på oss, sade Kariya. Kanada kom till spel utan lagkaptenen Mario Lemieux som fått känningar av en skadad höft. Han skulle dock vara tillbaka i gruppspelsavslutningen mot Tjeckien natten till tisdagen, svensk tid. Tränaren Pat Quinn hade möblerat om rejält sedan förlusten mot Tre Kronor. Martin Brodeur hade ersatt Curtis Joseph i målet och det hade vaskats om i samtliga formationer. Första kedja mot Tyskland var Paul Kariya, Eric Lindros och Owen Nolan. Det blev ett mål för trion då Kariya sköt 2-0-målet efter 14.23 av andra perioden. Joe Sakic hade drygt fem minuter dessförinnan gjort 1-0 och backen Adam Foote svarade för 3-0 i slutet av den andra perioden. Men i den sista kom Tyskland tillbaka, reducerade två gånger (Andreas Loth och Jochen Hecht) och skapade oreda för kanadensarna som dock lyckades hålla undan. - De sista minuterna blev mer spännande än vad de borde ha blivit. Det verkade som vi var lite spända, lite övertända i kväll, sade Pat Quinn.
