MATS WIKLUND: Europa slipper inte undan
Skräcken sprider sig i Europa. Så lyder rubriken i Dagens Nyheter. Det är ingen lyckad formulering. Attentaten i Madrid väcker sorg, vrede och - framför allt - frågor. Men föreställningen att Europas medborgare och politiker redan drabbats av en förlamande rädsla, en insikt om att nya terrordåd är oundvikliga och därmed ohejdbara, är överdriven. Europeiska länder, inte minst Spanien, har i olika omgångar levt med terrorism utan att falla samman. Det lär inte ske nu heller. Vissa invänder kanske att omfattningen och hänsynslösheten, 200 döda och över ett tusen skadade, utgör bevis för att en ny tid randats. Vi måste förbereda oss på massmord i en helt annan skala. Inom en snar framtid, heter det, kommer terrorister att använda kärnvapen. Men det är ännu för tidigt att säga något bestämt om konsekvenserna av 11 mars 2004. Den första mer genomtänkta reaktionen i Spanien var att den konservativa regeringen röstades bort. Men berodde det uteslutande på dess djupt impopulära uppslutning bakom USA:s invasion av Irak? Att väljarna skyllde attentaten på premiärminister Aznars stöd till president Bush? Sambandet är inte givet. Omedelbart efter bombdåden lade regeringen allt ansvar på ETA, trots att dess representanter blankt förnekade inblandning och trots att attacken till sin utformning mer förde tankarna till Al-qaida. Här fanns ett tydligt drag av manipulation som många väljare upprördes över. Om regeringen visat en öppnare och mer ödmjuk attityd under ett nationellt trauma hade valresultat kunnat bli ett annat. Även om Al-qaidas inblandning beläggs och även om organisationen genomföra nya attentat i Europa är det långtifrån givet att medborgarna vänder sig mot politiker som stött och stöder USA:s inblandning i Irak. En viktig läxa för EU och dess regeringar är därför att inte bara skärpa säkerhet och polisiärt samarbete utan att övertyga allmänheten om att åtgärderna motiveras av reella hot. En odiskutabel svårighet är misstron mot den amerikanska politiken. Solidariteten med USA efter 11 september 2001 eroderade snabbt efter Irakkriget. Men oavsett vem som sitter i Vita huset är terrorism och risken för nya terrordåd ett faktum. Europa kan inte slippa undan genom att dra sig undan till ackompanjemang av anti-amerikansk retorik. Terrorismen är en global fiende som kräver globalt samarbete. Analyser och slutsatser duggar tätt men vi befinner oss fortfarande på ett tidigt stadium i kunskapsinhämtandet. Påståendet att Europa nu fått sitt "eget 11 september" låter bestickande men varken Spanien eller något annat EU-land har, till skillnad från USA, trott sig leva isolerade från terroristhot. Blodbadet i Madrid var en chock men knappast en överraskning. I USA har följderna av 11 september bland annat blivit en utbyggd kontroll- och säkerhetsapparat som tveklöst innebär ingrepp i den privata sfären. Utvecklingen lär tyvärr bli ofrånkomlig också i Europa. I vissa fall går skyddsbehovet före den enskildes integritet. Det är en balansakt som blir än svårare om EU:s medborgare uppfattar att åtgärderna saknar relevans, genomförda av politiker med dolda dagordningar och grundmurat väljarförakt. I ett sådant samhällsklimat är det inte svårt för terroristerna att sprida skräck.
