Min tunnhårige hund tål ej koppel

Det där med att gå fint har jag inte trots massor av belöning och grundkurs hos Simrishamns brukshundsklubb kunnat förmedla.

Haltigrimma är använd och kastad eftersom han fick karbunklar på bägge sidorna om nosryggen, detta smittade sedan av sig till halsen och nu har jag svårt att ha vanligt koppel eller strypkoppel på honom. Sele är också utprovad och sliter även den på hans hårrem.

Halskoppel som blir till ett sele, som går under armarna med gummiskydd (de är för korta) för att skydda från skavsår finns. Det är det bästa hitintills, men då måste jag skydda selets rep med  hästremskydd för att det skall kunna gå.

Mitt problem är att jag inte kan få honom att komma ihåg att han skall gå vid min vänstra sida i samma takt som jag. Brukshundsklubben är utnyttjad och där kom vi överens om att hans stress där gjorde att jag måste dra i honom så mycket att såren på halsen förvärrades så jag står över denna terminen.

När han ser så många hundar på planen på en gång vill han leka och träffa dem alla på en gång.

Han kvittrar då, han är ju en fågelhund!!!

Han är ingen aggressiv hund. men inte heller en undergiven sådan. Behöver han försvara sig gör han det, men går helst undan om den mötande hunden skäller och visar upp det försvar Du beskrivit i Din artikel.

Har Du förslag på ett halsband och koppel kan jag använda? Och var kan jag köpa ett sådant.

Ibland tänker jag att det är djurplågeri att gå i skogen med en hund som har dubbla anlag av jaktinstinkt / jaktnäsa?

Det är fel sorts hund jag köpt, men jag tycker bäst om dessa raser och hade inte en tanke på att det fanns nackdelar, tunn päls och en obetvinglig dragvilja, kombinerat med jaktinstinkter.

Han väger 32 kg och är 10 cm högre i mankhöjd än sina föräldrar.

Ulla Wall

SVAR: Hej. Jag börjar som jag brukar med att påpeka att jag inte kan ge konkreta råd utan att se dig och din hund tillsammans. Därför blir mina råd mer generella.

Jag tycker inte det verkar som du har ett tekniskt problem med halsband eller sele. Då hindrar du bara hunden från att göra som han vill. Vad du måste göra är att få honom att vilja något annat, dvs lyda dig.

Jag tycker inte heller att du ska vänta med att åtgärda ditt problem. Det innebär bara att hans beteende befästs ännu mer och blir svårare att bryta.

Nu utgår jag bara från vad du själv skriver, men jag tolkar det som att du har problem med ditt ledarskap. Det är enkelt att säga, men ledarskap innebär så mycket. Det finns en mängd olika teorier om hur man fostrar en hund med samarbete, med symbios och liknande. Ofta hänvisas till "etologiska" fakta. Ta dem med en stor dos skepsis.

Du vill att din hund ska göra en sak. Han vill göra en annan. Han gör som han vill. Vem är ledare?

Titta på ett jaktprov med vorsteh eller pointer. Förarna går med sina hundar lösa vid sidan. De rusar inte hur som helst trots dokumenterat stor jaktlust.

Det är inte där problemet ligger.

Varje hund måste behandlas som den individ den är. Det betyder att man kan använda mycket mjuka medel med en individ men måste vara extremt hård med en annan. Men inte ens då är vi så hårda som en tik kan vara mot sin valp som inte lyder.

När du ska visa hunden vem som bestämmer, räcker det inte att ta honom i polisongerna och "prata allvar". Han ska dra in svansen mellan benen, sloka med öronen och helst pipa av undergivenhet. Annars har du inte lyckats övertyga honom om att du är starkast. Det är möjligt att SBK inte godkänner den här hanteringen, men så definieras också många hundar som problemhundar inom SBK.

Du ska samtidigt vara det absolut bästa, mest kärleksfulla, roligaste som finns och det absolut värsta hunden överhuvud taget kan tänka sig. Du måste spela med ett mycket brett register.

När hunden vet att du är störst, starkast och mest kärleksfull, då kan du börja träna lydnad på allvar. Du bestämmer naturligtvis inte allt hunden ska göra, men om du bestämmer ska hunden följa det. Även i småsaker som att gå först in och ut genom dörrar, bara hälsa när du tillåter, hålla sig nära dig när du kräver. Ni leker när du vill, slutar när du vill. I början bestämmer du allt och små småningom ger du efter och tillåter egna initiativ när du kan lita på din hund. Som man säger i det militära "verkar i chefens anda".

En påminnelse: slå aldrig en hund. Den förstår inte vad du gör. Allt du gör ska imitera tikens fostran, hunden ska känna igen sig. Behöver du bita hunden över nosen - gör det medan du morrar riktigt hotfullt. Behöver du kasta omkull hunden och hålla den fast tills den piper undergivet.

Risken finns att du annars kommer att ha en hund som det kommer att vara en pina att gå ut med de närmaste tio till tolv åren.

Jag är ledsen att jag inte kan ge dig mer konkreta råd. Men jag har varken sett dig eller din hund.

Hoppas du har hjälp av råden.

Christer Hansson