När kriget kom nära Skegrie
Trettonafton 1944 nödlandade en B-17 "Flygande fästning" mellan Skegrie och Östra Värlinge. När Carl Gustaf Segerslätt sprang ut på trappan tillsammans med sin bror såg de bombplanet komma in söderifrån, göra en sväng över Östra Värlinge innan det buklandade på åkern på andra sidan vägen. Det var trettondagsafton för 60 år sedan. Under natten hade det frusit efter flera dagars töväder. Marken var frusen på ytan. På Slättarps gård skulle man äta julmat med släkten som man gjorde andra aftnar, enligt familjetraditionen. - Planet flög lågt, minns Carl Gustaf Segerslätt. Jag minns särskilt att det cirklade. Oj då, det landar ju här, tänkte jag. Min bror lurade mig, han sade "spring in och kalla på de andra" sa han. Så han var först framme vid planet. Bombplanet, en B-17F "flygande fästning", hade blivit skadskjutet under en bombräd över Kiel. Drygt 200 plan deltog i räden. Minst tio saknades när de återvände. Planet hade döpts till "Lakanuki" av besättningen och var ett av de 119 plan från USA som störtade eller nödlandade i Sverige 1944. Carl Gustaf Segerslätt. BILD: CLAES NYBERG - Planet kanade flera hundra meter, berättar Carl Gustaf Segerslätt. Det kanade över två diken och rakt emot en gård där en av våra anställda stod på trappan och tittade. Planet stannade 75 eller 100 meter ifrån honom. Bombplansbesättningarna hade för vana att sätta ett bombmärke på vänster sida av planet för varje uppdrag de deltagit i. Såvitt Carl Gustaf Segerslätt minns satt det 17 eller 18 små bomber intill babordsdörren. Under buken hade planet en kulsprutekupol som slogs sönder vid buklandningen. - Någon kom springande med en kulspruta i famnen, erinrar sig Carl Gustaf Segerslätt. Den hade slagits av i ett av dikena. Först var besättningsmännen lite oroliga. De visste nog inte var de var, men när de fick reda på att de var i Sverige så hurrade de. Ingen i den tio man starka besättningen skadades utan de fick följa med in på Slättarps gård där julmaten stod framme. Hemvärnet ryckte ut. Hemvärnsmännen kom springande i de kläder de arbetade i. De hade bara hämtat sitt mausergevär. Invånarna kom gående över åkrarna från gårdarna runt omkring. De ville se bombplanet. - Det blev ingen julmat för oss, minns Carl Gustaf Segerslätt. - Mor och de andra bredde smörgåsar och skar skinka till besättningen. Farmor, som skulle fylla åttio, skulle egentligen tagit tåget från Skegrie tillbaka till Malmö. men på vägen till stationen ändrade hon sig. "När det händer sånt här kan jag inte åka." Farmor såg en som stod med en tallrik och åt. Hon tog en stol och gestikulerade att han skulle sätta sig. Då sade någon, "jamen mor, det är ju smeden i Maglarp". Han var hemvärnare. Dagen efter kom andra släktingar med tåget eller buss för att titta på planet. Bombplanet innehöll bland annat ett bombsikte som på den tiden tillhörde det hemligaste som de allierade hade. En militär vaktstyrka skickades ut och en busslast tekniker kom varje dag ut från Bulltofta för att montera ner planet. På Slättarps gård låg en vaktstyrka på tre till fem man förlagd ända till slutet av februari. - Vaktstyrkan tog mig och min bror med ombord på planet, berättar Carl Gustaf Segerslätt. Det var spartanskt och trångt. Jag undrar hur alla fick plats och var de hade bomberna. Teknikerna höll på till slutet av februari med att skruva isär planet. Sedan transporterades flygplanskroppen på lastbil till Malmö. Planet användes sedan som reservdelsplan på Saab i Linköping. Besättningen internerades under en kort tid innan de skickades tillbaka till England som de ursprungligen startat ifrån. - Min bror cyklade med lastbilen in till Malmö, säger Carl Gustaf Segerslätt. Han skulle ändå dit. Carl Gustaf Segerslätt har sedan fått besök två gånger av medlemmar i bombplanets besättning. - För en 15-20 år sedan kom först två av besättningsmedlemmarna hit, berättar han. Några år efteråt kom en av dem tillbaka igen. Överflygningar var inget nytt på nyåret 1944. Redan 1942 började de och överflygningarna skedde ofta på låg höjd. - En gång sade farmor "sätter jag upp käppen så flyger de emot den, berättar Carl Gustaf Segerslätt. - En gång när jag satt i ett rum där uppe så kom ett tyskt jaktplan in över nocken på ladan så jag fick ögonkontakt med piloten. - Ja, på nåt sätt var det en oförglömlig helg.
