The Guild: The golden thumb

För mig började det som en liten flört på Malmöfestivalen 2007. Mitt i värsta Ark-cirkusen hade trummisen Sylvester Schlegel lyckats hålla ihop ett helt annat band, med polare ur Dungen och Empire Dogs. Ett lekfullt folkrocksgäng, som med en charmerande anspråkslös spelning karvade till sig en liten hyllplats i mitt minne. Och nu, när de släpper sin andra platta, börjar det banne mig verka kärlek.

Nyheter • Publicerad 18 november 2008

För The golden thumbhar plockat ner svängdörrarna på min cd-spelare och gjort om den till en bostadsrätt. Jag tror det beror på den oförställda skaparglädjen, som genomsyrar varje ton på plattan.

Och den djupa kärleken till förebilderna, som drivit Schlegel och Ark-kollegan Jens Andersson att ratta fram ett sprakande, mjukvarmt ljudlandskap som man bara vill bädda ner sig i. Som skulle ha gjort The Band tårögda av stolthet. Och de fyndiga texterna, som vänder på ord, leker med betydelser och bubblar av både humor och allvar. Som Going to Louisiana,en låt om att gå på utställning i Danmark. Underbart.

Så, i min säck är The golden thumbårets julklapp. Och Sylvester har en alldeles för bra röst för att sitta längst bak och hålla takten i någon glamorkester.

Emil Sandgren

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons