Emellanåt überkul
Brüno är enligt honom själv über-gay och Österrikes viktigaste modeikon.
Efter ett debacle under modeveckan i Milano blir han "scharzlisted" och far med sin assistent Lutz (Gustaf Hammarsten) till USA, för att försöka bli den största bögfilmstjärnan sedan Schwarzenegger, som han uttrycker det.
Väl i USA känns upplägget från Boratigen. Det går ut på att visa situationer där den utklädde Cohen, på ett galet och inte sällan provocerande sätt intervjuar olika människor. Inskränkta bonnlurkar, vapenkramande jaktentusiaster och en gammal republikansk politiker, Ron Paul, hör till de som visar upp homfobins fula ansikte. Cohens grepp är framgångsrikt, men ofta känns det som om han slår in öppna dörrar och det blir efterhand både förutsägbart och ojämnt.
Det är först när Brüno inser att han måste bli hetero för att bli världskänd, som filmen verkligen tar sig. I en av slutscenerna blir det riktigt kul när Cohen och hans assistent endast iförda kalsonger krambrottas inne på en ultimate fighting-arena. I publiken kokar homohatet. Stolar och ölglas haglar över Cohen och Hammarsten, men de fortsätter obekymrat att tumla runt på golvet till tonerna av Celine Dions "My heart will go on". Då är Brünoüberkul.