Ett magiskt familjemöte

Ett ovanligt och märkligt släktmöte ägde rum ute på Skillinge Teater i tisdagskväll. Det var familjen Nilsson som bjöd upp till en lustiger dans med trollerier, musik, spännande händelser, humor och sensualism. Ola Nilsson imponerade med sin tankekraft men det var lillasyster Malin Nilsson som tog hem spelet med en enastående show som visar att hon vuxit rejält i rollen som magiker och underhållare.

Storebror Ola Nilsson bor och verkar i Australien och förra sommaren gjorde han för första gången en show på Skillinge Teater. Hans lillasyster Malin Nilsson har redan en gedigen karriär bakom sig med flera utmärkelser och hon blir allt mer etablerad ute i Europa. Hon har förstås gjort flera shower och ingått i olika varietér på Skillinge Teater de senaste åren. För första gången står nu syskonen på samma scen och pappa Lennart Nilsson finns med i kulisserna. Ola Nilsson inleder den drygt två timmar långa kvällen med sin psykologiska magi. Han får personer ur publiken att tänka på olika kort eller sifferkombinationerna och sedan använder han sin tankeläsningsförmåga och träffar för det mesta exakt rätt. Hans kombination av magisk konst och stå-upp-humor väckte omedelbart publiken och sedan är det spel mot öppet mål.

Nytt för i år är bland annat att Ola Nilsson fångar en luftpistolspil mellan tänderna. En träffsäker man ur publiken håller i pistolen och siktar mitt i Olas ansikte och skottet går av. Till allas häpnad sitter pilen mellan Ola Nilssons tänder. Att han inte använde en riktig pistol skyller han på att hittills har tolv personer dött när de utfört detta nummer och med tanke på att han har hustru och barn så... Ola Nilsson är en stilren magiker med elegans och finess och med en besynnerlig humor som ofta förvånar honom själv. En bättre inledning på kvällen gick inte att få. Och därmed var det rejält krattat i manegen för Malin Nilsson efter paus.

Jag har sett Malin Nilsson under många år och aldrig har hon varit i den klass som hon är nu. Det handlar inte längre om en nummerföreställning med Malin Nilsson ensam på scen utan nu är det en komplett show med musik, komik och oväntade märkligheter. Och en genomgående sensuell ton och ett driv och en närvaro som imponerar.

Föreställningen är en blandning av Berlin-cabaré och scener ur Dickens Oliver Twist. Det är lite av trashankstyle och det är burleskt och utmanande och alldeles fantastiskt! Malin skrämmer slag på en man i publiken med sin huggande kniv, hon knopar med sina rep och trixar med ringar och avslutar med hisnande jonglering med svärd. Showen är väl sammahållen även om den verkar improviserad och det inledande, till synes misslyckade, kortnumret får sin jublande upplösning i slutet.

Det är många spännande tekniska överraskningar, som jag inte går in på, och Malin Nilsson medarbetare på scen blir grädden på moset; den plastiske och komiska begåvningen Jörgen Thorsson, den sköna och gåtfulla Iben West med sitt Garbo-leende, och inte minst maestro Hans-Inge Magnusson som håller i musiken.

En magisk släktträff som får mig att önska att jag tillhörde den familjen. Eller kanske inte...

Robert Dahlström