Livets ljudspår

Kan någon förklara varför inte Lennart Persson har en stående krönika i någon av Sveriges största dagstidningar där han får skriva om vilken musik han vill? Varför inte redaktörerna för kultur- och nöjessidorna slåss om att han ska medverka i deras tidning?

Nöje • Publicerad 26 november 2008

Istället får man leta reda på honom i tidskrifter som Sonic och Livets goda, tidningen Barometern i Kalmar och norska nättidningen ABC Nyheter. (Nu har Lennart även öppnat en hemsida med adressen www.lennartpersson.se där han återpublicerar sina texter.)

Det är Lennart Persson i Malmö jag talar om. Mest förknippas han - fortfarande - med skivaffären Musik och Konst och de egna musikfanzinerna Larm och Feber. Musikskrivandet började med att han efterträdde Mats Olsson som popskribent i tidningen Arbetet.

Annons

Det var tidigt 70-tal och då skrev jag i Expressen. Där jag tydligen kritiserade Lennart Persson för att inte lyssna tillräckligt noga på poplåtarnas texter. Jag har glömt men han minns, för Lennart har påpekat det flera gånger.

Kanske har då mina kritiska ord haft en liten betydelse för hans utveckling från popskribent till musikalisk livsfilosof. Inte många musikskribenter i Sverige når upp till de främsta i världen, vad gäller nyfikenhet och kunnande, stilistik, analys- och kommunikationsförmåga. Lennart Persson gör det.

Musik är ett samtal om allt mellan liv och död. En tur och returresa genom livet med tågbyte vid dödens station. All musik som Lennart Persson skriver om ingår i ett ljudspår till hans eget och våra liv, ditt och mitt. Titeln till hans nya bok, Sånger om sex, Gud och ond bråd död (Reverb), anger det exakta innehållet i hans artiklar, intervjuer, krönikor, recensioner...

Märkligt? Kan musiken, sångerna och låtarna, vara så allvarliga och djupa. Så livsfilosofiska. Det är ju lågkultur, bara populärmusik han skriver om. Men den som fått sitt liv bekräftat eller förändrat av Land of 1000 Dances (Namelosers), Hound Dog (Big Mama Thornton), Tutti Frutti (Little Richard) och Fever (Little Willie John), för att nämna några av mina livsavgörande musikaliska ögonblick, vet vad jag menar. Hur det känns. Vad det betyder.

Lennart Persson har lyssnat med hjärtat och kopplar sen också datorn till sitt hjärta när han skriver om, enligt omslaget, "59 omistliga låtar". Mest pop, rock, country, blues och R&B, lite jazz och kubanskt. Hans text om en sång kan ta vägen vart som helst, bli en personlig biografi över artisten eller gräva djupt i människans livsvillkor.

Veckans julskiva:Vintervisor (Mono) med gruppen Triakel måste vara den bästa svenska julskivan. Någonsin!

bengt@mediaimorronidag.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons