Me and Kulla Gulla forever!

Men ingen av oss tvekade. När jag idag förtäljer mina barn om hur det var förr, så tycker de att jag är exotiskt gammal, från vikingatiden ungefär, eller så tror de mig inte.

Det är 63 år sedan Martha Sandwall Bergström gav ut första boken om Kulla Gulla. Hon debuterade samma år som Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson. Världskrigets sista år var ett guldår för barnboken. Unga författare ville slänga pekpinnar och moralkakor, kasta loss från de religiösa skeppen och simma fritt.

I år har Cecilia Hagen kommit med sin; Kulla Gulla stretar vidare: lägesrapport vid 60+(Bonniers) då det gått tio år sedan hon gav ut Kulla Gulla i övergångsåldern(Bonniers).

Martha ringde mig när Hagens första bok kom ut och skrek av ångest i luren."Kulla Gulla kan inte bli gammal!" Martha ville ha upprättelse.

Jag gav henne upprättelse.Kulla Gulla var ett hittebarn som kajkade runt i den ena fattiga familjen efter den andra för att få mat. I 1900-talets Småland förvandlades fattigbönderna till monster. Det var den outhärdliga kylan i kombination med de långa dagsverken på rikemansgodsen och en ständig brist på mat som gjorde dem galna. Men inte Kulla Gulla. Hon gick metodiskt och rättroget till väga när hon skyddade fem torparungar från svält och orättvisa. Stoiskt uthärdade hon en pina värre än en tortyrkammare. Människorna runt Kulla Gulla var fula, skitiga och elaka.

Det visade sig så småningom att hon var släkt med patron Sylvester. Med rikemanskläderna på tog hon chansen att bli Florence Nightingale, Jesus och Robin Hood i en och samma person. Hon tog från de rika och gav till de fattiga, gick rakryggad mot strömmen och försvarade oskyldiga mot folkets hån.Kort och gott; Kulla Gulla var en rebell.Min favoritstory var den om Dal-Pelle, den siste shamanen som kunde se in i framtiden och använda sig av skogens frukter. Folk spottade åt honom, men Gulla lyssnade och lärde av sin vän. När mobben slutligen kom stod hon fullt ut på Dal-Pelles sida.Snacka om civilkurage!Hon var ingen kvinnlig förebild, utan en mänsklig.Och det räckte/räcker för mig! Tack gode Gud att Kulla Gulla återigen korsade mitt spår denna snökalla dag!