När livet blir en sitcom
Bara de senaste veckorna har jag ställts inför så många märkliga hinder och oväntade händelser att jag börjat känna mig som en häcklöpare. Ta senaste helgens äventyr, till exempel.
Lördag vid lunchtid. Om några timmar fylls min lägenhet av festfolk, som ska överraska och fira min sambo som fyller år. Upplägget är spikat ner till minsta detalj, sambon är bortlurad över dagen och nerverna börjar rycka bara jag tänker på hur mycket som står på "att göra"-listan. Flakvis med öl ska inhandlas, snacks och blannevann ska fixas, maten jag gömt hos en kompis ska hämtas och värmas, sallad ska hackas och lägenheten ska möbleras om till festlokal. Men först ska hela hemmet städas.
Så jag dyker in i städskrubben, rotar runt i kaoset, rycker i dammsugaren och får plötsligt en dusch med svidande vätska i ögat. Förvånat reser jag mig upp, tänker på spottkobror och går till toan för att skölja ögat. Det är redan rött. En grundlig skölj senare undersöker jag tvättskrubben lite närmare. Tvättbrädan, som stått ovanpå dammsugaren, har fallit ner på avtryckaren till en rengöringsflaska som varit riktad så lömskt att den sprutat mig rakt i ögat. Vad är oddsen för det?
Med en stigande känsla av att högre makter konspirerar mot mig plockar jag upp flaskan, som innehåller medlet "Tabort". Det kan användas mot både tusch och stearinfläckar, och på baksidan av flaskan hittar jag det jag fruktar. En jätterolig varningstext om att medlet kan orsaka allvarliga ögonskador och att man omgående ska kontakta läkare. Det går ju inte. Jag måste... handla öl.
Men öga, öl, öga, öl... det kan bli ett ödesdigert val. Så det blir några paniksamtal till vården. Efter en timmes snurrande i telefonen får jag ett svar jag kan jobba med. Med ordentlig sköljning bör ögat klara sig, och jag behöver bara uppsöka läkare om mitt tillstånd förvärras. Puh, tillbaka till städningen och en svårt skadeskjuten planering.
Nästa exempel, någon vecka tidigare. Jag har haft en av dessa dagar när man borde ha legat kvar i sängen. Allt har gått aningen fel och tröttheten sitter virad som en sur wettexduk runt hjärnan. Nu är det dags att packa ihop, dra hem och hoppas på en bättre morgondag. På väg till skrivbordet hör jag hur det piper från jeansfickan. Ner med handen, upp med mobilen. Den är synnerligen aktiv. Ännu värre, den har ringt upp en välkänd Ystadmusiker och spelat in en sex minuter lång fickringning på dennes telefonsvarare. Sex minuter. Shit.
Tankarna snurrar. Vad har jag gjort de senaste minuterna? Nej, det är inte sant. Jag var ju på toaletten. Här anstränger man sig för att vara professionell i sitt jobb, och vad får man för det? En jobbtelefon som skickar toainspelningar till viktiga personer. Herregud, mitt liv är en sitcom.
Tillbaka till nutid. Framför datorn. Ögat har mått bra hela veckan, men nu svider det. Jag gnuggar lite, och får en lins i handen. En halv lins. Jaha. Kul överraskning. Sista paret linser åt skogen, två dagar innan jag ska på solsemester. Det är spännande att leva nästan jämt.
