Nick Cave And the Bad Seeds

Nocturama

Nöje • Publicerad 6 februari 2003

(Mute/Playground) Det här är en blandning av Birthday Party-muskler, undergångsrock och ett väl avvägt pianoklink som går rakt in i mörkrets hjärta. Alla som gillar oborstat och röjande tungsinne slår förmodligen kullerbyttor över Dead Man in My Bed och det femton minuter långa avslutningsspåret Babe I&apos;m on Fire, själv anser jag att Bring it On, där Chris Bailey, från The Saints, ger understöd med sin stämma, tillhör det bästa "Grottmannen", levererat, och Wonderful Life samt He Wants You, är rena rama första hjälpen när självömkan har tagit befälet. Ett litet extra bonus för att man kan höra hans knarrande pianopall i Still in Love. Det här är som ni förstår, med ett par undantag ruskigt bra, och om det finns folk i er omgivning som försökt inbilla er att Nick Cave, enbart kan ses som ett farligt alternativ till en förbluffande livlös Elton John, säger jag följande: Tro dem inte. Nick Cave, uppfyller fortfarande alla högt ställda förväntningar på att göra stor och mångdimensionell musik.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons