Nöjeskrönikan
I Trelleborgs närradio precis före jul instiftade han därför en rad nya priser och, ja, det slumpar sig på Guds outgrundliga vägar så att undertecknad blev en av de både skakade och rörda mottagarna.
Kyreus vill i fortsättningen se att någon typ av omröstning sker - exempelvis genom Allehandas läsare - där man delar ut fem guldmedaljer: årets guldpenna till den mest förtjänte journalisten i Trelleborg, årets guldpalm till någon konstnär eller kulturarbetare, årets guldbjörn för insatser på idrottens område, årets guldhjärta för socialt arbete samt årets guldhandske för någon som skänkt en hjälpande hand inom servicenäringen.
Kyreus fortsätter i och för sig i självutnämnandets spår genom att inleda traditionen på egen hand, men det får väl sägas vara för att få snöbollen i rullning.
Konstnären Bertil Sjöberg förärades guldpalmen, med motiveringen att han lyfter de kreativa perspektiven på Söderslätt. Guldbjörnen gick till TFF:s tränare Alf Westerberg som lite tvetydigt "varit snäll" mot spelarna i år.
Guldhjärtat ville Kyreus helst ge till alla inom Trelleborgs sjukvård, men han valde ut Britt-Marie Sjödin på dagcentralen Myran för att hon är varm och generös mot alla. Guldhandsken gick till bokhandlaren Anders Löfberg och hans medhjälpare. Och guldpennan gick - ja, min blygsamhet förbjuder mig ju egentligen - finns det någon annan här som kan ta detta? Nä? Ja ja, den gick till mig, då.
"Han skriver seriöst när det är seriösa ting, och han skriver med humor när det är skämt, också om sig själv", berömde Kyreus, och jag skrapar med foten. Ja, det var ju roligt. Verkligen. Och jag vill inte verka otacksam, men: när ringer Horace Engdahl?
Mariah Carey erbjuds pengar av sitt skivbolag för att sluta sjunga. Är det någon mer än jag som tänker på barden i "Asterix"? Fast för honom brukar det ju handla om mer handgripliga "erbjudanden".
Till skivbolaget, EMI "Unlimited Supply", vill jag bara tilllägga att här har ni en som ni kunde övertala att tona ner stämbanden för en spottstyver jämfört med den halva miljard ni erbjudit Miss "fem oktaver" Carey.
Ska vi säga halva summan? Jag är inte svårmedgörlig. Det vore dessutom en uppgörelse som alla skulle tjäna på.
Ah, äntligen är julen över och det innebär att den sista skinkresten är förbrukad och att man slipper Arne Weise på ett tag.
Förr i världen var julens tv en fest, vill jag minnas, men nuförtiden är det mest Fredriksdalslustspel där skämten piskar som spön under bältet.
Bråket kring nyårsdagens ?Ivanhoe? var en missriktad, tragisk komedi, med tanke på att den nyinspelning från 1982 som alla plötsligt ömmade för inte ens är en hostande lus i jämförelse med originalet från 1952. Jag säger bara Elizabeth Taylor. Nej, vänta, jag säger nog Joan Fontaine också. Ja ja, Ivanhoe klarade inte själv att välja mellan Rebecca och Lady Rowena.
Och Arne Weise - jag är medveten om att jag ger mig ut på minerad mark här, men mannen är faktiskt mossig bortom beskrivning.
Den enda anledningen till att man sitter kvar i tv-soffan för att höra Arnes poänglösa anekdoter från sin barndoms jular under Napoleonkrigen, det är att man stoppat magen så orimligt full av sillsallad och marsipangrisar att man bara inte orkar resa sig. Låt nu Arne gå i pension, och i stillhet övermannas av mossor, lavar och de tomtar varav loftet så lätt blir fullt.
Längesen var det nu som jag tjatade om att krönikörbilder i helfigur är en styggelse som endast tidningskonsulter kan älska. Men så läste jag följande tänkvärdhet: "Somliga tror sig vinna respekt genom att sätta sig själva på en piedestal, men vet inte att det är det enklaste sättet att göra sig till åtlöje". Det sa redan drottning Kristina på sin tid. De hade inga tidningskonsulter då, det hör man.
