Nöjeskrönikan: Philemons dogmapop en underbar smörja
Det är naturligtvis den mystiska duon Philemon Arthur & the Dung jag talar om. De namnlösa skåningarna firar sitt 30-årsjubileum genom att ge ut 30 låtar på en "The Very Pest Of", varav 19 är outgivna låtar från gruppens glansdagar 1967-72. Det är en underbar smörja som jag verkligen inte har för avsikt att recenserna. Jag menar, bra är det ju inte. Och "dåligt" är fel ordval. Normala ramar för god smak och musik är sprängda. Minns exempelvis att när duons debutalbum fick en grammis 1972 så blev det dråpslaget för det omdiskuterade evenemanget. Grammisgalan las i malpåse och det tog 15 år för grammisfolket att hämta sig. Philemon ger begreppet "lo-fi" nya dimensioner. I naivistiska, hjärtligt barnsliga visor som "Mummelsnusklåten", "Felrimmad fritid" och "Vals i fel dur" handlar det närmast om ett slags dogmapop. Två man, en Hobbex-mikrofon och en rullbandspelare. Inga pålägg, ingen krånglig teknik, inget fusk. Och heller ingen direkt talang - annat än för att skråla och ge hjärtans luft åt ett knippe knäppa, dråpliga och avväpnande dadaistiska roligatimmen-visor, som annars hade blivit liggande osjungna i den skånska myllan. Mycket få vet vilka Philemon är. Tills de träder fram får väl bröderna Mikael och Thomas Wiehe stå ut med att vara fortsatt misstänkta. Men har de humor nog? Thomas Wiehe lär dock ha framfört "Du är min enda vän" live, till en förståelig susning genom publiken. På ren kultkraft har Philemon sålt 25 000 skivor och kassetter. Men sanning att säga är det roliga egentligen förbi. Första plattans klassiker som "Subjekt och predikat", "Dyngan rinner i takt" och "In kommer Gösta" sa allt som behöver sägas om Philemon Arthur & the Dung. Men Philemon och Dung får gärna säga emot mig - min mailadress finns längst ner här... Det har kommit till min smickrade kännedom att denna enkla krönika läses med intresse - kanske inte i Trelleborg eller Ystad, men väl i Luxemburg. Svenskläraren Måns Hedberg, som undervisar EU-tjänstemännens barn vid Europaskolorna, har låtit eleverna gå loss på förra veckans "tag-lines", ni vet de där suggestiva sammanfattningarna som ska sälja en film. Europa-eleverna har hittat på egna taglajnar till både litteraturklassiker, tv-serier och filmer. Med lustmord i blicken, plus en dos seriositet som tyder på att de ser alldeles för mycket film för att någonsin bli goda EU-medborgare. Vad sägs om Dante Alighieris "Divina Commedia - To hell and back"? En annan höjdare är Sofokles Kung Oidipus: "De höll det inom familjen". Strindberg kommer förstås inte undan. Den undertryckta erotiska laddningen i Fröken Julie når full blomning med underrubriken "The duchess and the demon lover". Medan "Röda Rummet" kan bli en oväntat bra action-rulle: "A corrupt society. A man with a torch". Även Goethes Faust blir oanat blodfylld med den dramatiska tag-lajnen "Possessed by evil; conquered by love". Klassen lämnar heller inte barnhjältarna i fred. Pippi Långstrump - "Damp-flickan utanför lagen". Dumbo - "En elefant glömmer aldrig". Pongo - "Fläckarna går aldrig ur". Nalle Puh - "Han är stor, han är fet och älskar att dricka... honung". Mumintrollen: "De är vita, de är runda, de är finska". Och på samma recept, Tele-tubbies - "De är stora, de är runda, de är kastrerade". Rent utsökt är Harry Potter-parafrasen på Emil i Lönneberga: "Let the hyss begin". Och Mary Shelleys Frankenstein " Don´t ask him about his scars". Ja, vad ska man säga? Världsklass? Vi nöjer oss blygsamt med Europaklass. En annan läsare som skickat in en favorit är Catarina Persson i Trelleborg. "Ogifta par - en film som skiljer sig" är onekligen en svensk klassiker. Inte som film, kanske, men definitivt som tag-line. Lars Thulin vallfärdar till Bob Hund-utställningen på Helsingborgs kulturhus i helgen.
