Rocken bryter rasbarriärer

Sun, Atlantic, Decca, Speciality och Chess var viktiga skivbolag inom rockgenren vid den här tiden, med säten runt deltat vid Memphis, Detroit, Chicago och New Orleans. Chess var tidigare mest känt för bluesartister som Muddy Waters. Men nu var det rock&roll, där skivköparna fanns.

Chuck Berry, en 28-årig svart artist från St Louis kontrakterades och 1955 släpptes Maybellene, som blev Berrys genombrott. Berrys låtar hade ett beat som man inte tidigare relaterat till svarta artister så både skivköpare och radiodiscjockeys var övertygade om att han var vit, vilket resulterade i hans stora framgångar.

Berry blev mycket populär och låtar som Roll Over Beethoven, Rock and Roll Music, Johnny B. Goodeoch Sweet Little Sixteenföljde i spåren. Dock fick han inte sin första singeletta förrän 1972 då My Ding-A-Lingtoppade listorna i både USA och England. Rockmusikens genombrott innebar att många barriärer bröts ner inom den påtagliga rasismen i dåtidens USA. Skivköparna bestod mestadels av vita ungdomar och de började allt mer köpa plattor med svarta artister. Men fortfarande var det många äldre vita som förkastade rock&rollen med att det var obscen och vulgär "niggermusic" som borde förbjudas.

Därför var manegen ordentligt krattad när så den 19-årige Elvis Presley stegade in i Sam Phillips studio på Sun Records för sina första inspelningar. Han var vit, hade rösten, utseendet och karisman. Resten blev musikhistoria, och "The King of rock&roll" har huvudrollen i nästa veckas avsnitt. Efter att Elvis lämnat Sun för RCA blev Carl Perkins förstanamn på bolaget. Han skrev Blue Suede Shoes, en av de största 50-talshitsen men likaså en "one hit wonder" för Perkins.

1957 fick han och Johnny Cash sällskap av Jerry Lee Lewis på Sun. Med sitt boogie-woogiepumpande piano och vildsinta honkytonk-sound slog "The Killer" igenom stort. Och låtar som Whole Lotta Shakin' Goin' Onoch Great Balls of Fireblev odödliga rock&roll-klassiker. Lewis var med sitt hisnande pianospel ohämmat vild på scen, helt i klass med Elvis.

Två andra stilbildare inom 50-talets rock&roll är Little Richard och Buddy Holly. Richard, självutnämnd "architecht of rock&roll", kom från jazzens huvudstad New Orleans och slog 1955 igenom med låten Tutti Frutti. Hans sceniska utstrålning var explosiv, hans sång på gränsen till hysterisk och Richard kunde stundtals liknas vid en speedad frikyrkopastor.

Den 19-årige glasögonprydde Buddy Holly slog igenom 1957. Hans musik var countrypräglad med influenser blandat mellan hemstaten Texas och Mexiko. Holly och hans grupp The Crickets kom att bilda mönster för kommande generationer av band med uppsättningen sologitarrist, kompgitarrist, basist och trummis.

Övriga grupper och artister som bör nämnas runt denna epok är Bo Diddley, Ray Charles, Sam Cooke, Cliff Richard, Gene Vincent, Eddie Cochran, Jackie Wilson, The Platters, Connie Francis och Everly Brothers. Radiodiskjockeyn Alan Freed, upphovsmannen till namnet rock&roll, får 1959 sin karriär förstörd i Payola-skandalen. Han blir anklagad att ha tagit mutor och för att gynna de stora skivbolagen. 1960 fälls han mot sitt nekande och får sparken.

I slutet av 50-talet inträffar ytterligare några incidenter som ger underlag till myten om rock&rollens tidiga död. Elvis åker in i lumpen 1958 och under två års tid spelar han inte in några nya skivor. Det uppdagas att Jerry Lee Lewis gift sig med sin 13-åriga kusin och han blir bannlyst för lång tid framåt. Dessutom blir Little Richard religiös och drar sig tillbaka för att predika och Chuck Berry hamnar i fängelse.

Men dråpslaget kommer den 3 februari 1959. Mellan två spelningar i Iowa störtar ett flygplan med Buddy Holly, Ritchie Valens och J.P. Richardson (The Big Bopper) ombord. Samtliga omkommer och en av rockhistoriens svartaste dagar är ett faktum.

Peter Kronström