Skitstövel och stor konstnär
Då inställer sig den eviga och mycket intressanta frågan om huruvida vi ska blanda ihop konstnären som person med det han, eller hon, skapar?
Det är få som står inför ett konstverk som berör starkt som inte i nästa andetag fråga sig vem konstnärens är, eller var? Hur levde han, vilka förutsättningar hade han, kan man hitta en drivkraft i konstnärens liv som återspeglas i det han gör?
Eller ska man låta målningen leva sitt eget liv och konstnären sitt? Spelar det någon roll att Picasso i många hänseende var en skitstövel när man står inför Guernica?
Jag har just läst Britt Ståhlberg Norées bok Dora Maar och Picassooch den belyser väl hans personlighet. Dora Maar var en viktig person under skapandet av Guernica, man kan gå så långt att påstå att hon var delaktig i processen på ett avgörande sätt. Hon fotograferade hela tillblivelsen av den stora tavlan (3,5 meter X 7, 8 meter) steg för steg och Picasso studerade noga fotografierna och gjorde många ändringar utifrån det.
Hon delade hans vrede över dådet 26 april 1937 då tyska bombplan gav sig på den baskiska staden Guernica. Redan dagen efter att de båda läst om bombningarna (30 april) beställde han den stora duken och första maj gjorde han sex skisser. Mellan första maj och sjätte juli gjorde han 56 skisser och Dora Maar dokumenterade och stod vid hans sida.
När Dora Maar och Picasso inledde sitt förhållande hade han precis lämnat sin fru Olga Kokhlova. Redan då hade han ett förhållande med en annan kvinna, Marie-Thérèse Walter som han också hade ett barn med, Maya. Under hela tiden tillsammans med Dora Maar fortsatte han att träffa Marie-Thérèse och Maya regelbundet. I slutet av tiden med Dorra Maar inledde han ytterligare ett förhållande, med Francoise Gilot, och under en tid levde han mer eller mindre med alla tre kvinnorna.
Slutet mellan Dora Maar och Picasso blev grymt och hatiskt från båda håll. Hon slutade aldrig att älska honom och sparade fram till sin död allt som hon fått av Picasso. Strax efter separationen drabbades Dora Maar av en djup och svår depression. Picasso var upprörd men i huvudsak kallsinnig.
Så behandlade han alltså den kvinna som åtminstone till en del gjorde det möjligt för honom att skapa sitt stora mästerverk. Men spelar det någon roll när vi står inför målningen?
