U2

(Island/Universal) Egentligen borde det här vara som att rulla in bollen i öppet mål, men det är lite mer komplicerat än så: Alla vet ju att även solen har sina fläckar, och att man ser svarta prickar om man ägnar sig för mycket åt "Staring at the sun". B-sidor och remixar tilltalar egentligen bara U2-dårar som mig själv. Ändå, trots att ingen någonsin hört mig yppa ett ont ord om detta suveräna band - så vida jag inte pratat i sömnen som mitt alter ego Mr MacYngve" - går det inte att komma ifrån att "Hold me, Thrill Me, Kiss Me, Kill Me", "Numb", "Mysterious Ways" och "Discotheque", låter frystorkade. Åtminstone när de radas upp så här sida vid sida med himlastormande klassiker som "One". Resten av låtarna är magnifika, lysande och ja... vid närmare eftertanke rent av: enastående.