Absurd Kafka-balett om livets mening

Internationellt är de kända som "balettvillingarna". De tjeckiska bröderna Jirí och Otto Bubenícek intar Kungliga Operan i Stockholm med sin version av Kafkas "Processen" som får urpremiär den 17 maj. Och bröderna har en personlig koppling till författaren – de växte upp på samma gata.

– Det var en tid då Prag inte var så turistigt, det var gråare och smutsigare. Jag köpte "Förvandlingen" som ung, och sedan dess har jag velat göra något om honom. Jag blev väldigt rörd av hans filosofi, säger Jirí Bubenícek som står för koreografin medan Otto gör scenografin.

Båda bröderna inledde sina karriärer som dansare på Hamburgbaletten. Jiri har nu koreograferat sitt 60:e verk. Att han valde "Processen" beror på flera saker. Den har ett stort persongalleri och betraktas som en av författarens främsta böcker. Jirí Bubenícek tycker också att den tar upp grundläggande existentiella frågor.

– En man blir anklagad för ett brott men ingen vet vilket, inte ens de som griper honom. Det är en metafor för vad livet handlar om, vad dess mening är. Du kan fråga folk men måste ändå hitta svaret inom dig själv. Det är en enkel fråga med ett mycket komplicerat svar. Eller svaret är att det inte finns något svar, säger Jirí Bubenícek på telefon.

Han tycker att berättelsen om hur Josef K blir ett offer för en absurd byråkrati är högst aktuell och har försökt att översätta den labyrintiska känslan till dans. Koreografin beskrivs av Operan som brutal och surrealistisk. Själv vill han inte definiera den men har försökt vara så sann han har kunnat mot andan i "Processen".

– Jag läste att Kafka läste den här boken för sin vän och de skrattade åt livets absurditet och hur dumt det byråkratiska systemet kan vara.

Det absurda intrycket förstärks också av den finska skrikande manskören Huutajat. Jirí Bubenícek såg dem för över 20 år sedan och tog nu kontakt. Bland annat ger männen stundtals röst åt Josef K, med rytmiska skrik – vilket enligt Jirí Bubenícek bidrar med kraft och mystik.

Han utgår ofta från böcker, eftersom han tycker att samtida balett lätt blir för likriktad.

– Jag försöker alltid att hitta nya historier, som inte är berättade i balettvärlden redan. Det är mycket lättare att ha en berättelse än att göra dans om ingenting, säger han.

Föreställningen blev också ett tillfälle för honom själv att upptäcka Kafka bättre. Han ville "gå djupare" in i författarens värld, och har nu läst alla hans verk. I föreställningen väver han in delar av Kafkas liv, och även bitar från "Förvandlingen".

– Jag skulle älska om det finns folk som inte vet så mycket om Kafka och som nu blir inspirerade så att de börjar läsa honom. Jag tycker inte att han är så mörk och komplicerad. Det är inspirerande för hela ens existens att läsa honom.