Annons

Filmrecension: Segt om norsk äventyrarpionjär

Roald Amundsen var en norsk upptäcktsresande som levde för att komma först. Filmen om hans liv bjuder på ett visst mått av glaciärbaserat äventyr men mest på en ofokuserad historia om en rätt osympatisk person.
Filmrecension • Publicerad 8 maj 2019
Roald Amundsen (Pål Sverre Hagen) vill komma först till Sydpolen och skyr inga medel i "Amundsen". Pressbild.Foto: SF Studios

Den norske nationalhjälten Roald Amundsen (1872–1928) ägnade sitt liv åt strapatsartade färder till Nord- och Sydpolen i vetenskapens namn. Han verkade i en tid då det fortfarande fanns vita fläckar på kartan och i den här filmens bästa och mest episka del tar sig Amundsen till Sydpolen. I ett mycket tillfredställande ögonblick får han banka ner den norska flaggan i isen. Men hans pionjärinsats får en bitter eftersmak när britterna (som varit honom hack i häl) hånar honom och förminskar honom enligt devisen surt sa stormaktsräven.

Amundsens egen främsta drivkraft verkar mest ha varit att helt enkelt komma först. Kosta vad det kosta ville. Att andra människor gick under eller for illa i hans svallvågor verkade inte bekomma honom särskilt mycket.

Annons

Det hedrar filmen "Amundsen" att den inte försöker göra ett romantiserat hjälteporträtt av sin huvudperson. Historien börjar lovande med att Amundsens bror Leon (Christian Rubeck) och flickvännen Bess (Katherine Waterston) möts av en slump när de båda har blivit oroliga för Amundsens liv.

Över en flaska whisky börjar de prata om den frånvarande giganten. Det är ett snyggt grepp, att låta två personer tala om någon som själv inte är närvarande. Både goda och dåliga sidor får komma fram, samtidigt som historien får chans att både röra sig framåt och bakåt i tiden.

Tyvärr överger filmskaparna det greppet ungefär halvvägs och låter Roald Amundsen (Pål Sverre Hagen) själv ta kommandot över berättelsen. Men det blir svårt för honom att liksom komma ikapp och en distanserad känsla präglar filmen, som aldrig får någon riktig styrsel på sin struktur.

Det blir varken någon djupgående psykologisk skildring eller en actionfylld äventyrsfilm. Det är egentligen lite konstigt att regissören Espen Sandberg inte lyckats få till det mer än knappt godkänt, han har ju tränat i genren inhemsk storfilm tidigare och tillsammans med Joachim Rønning porträtterat både Thor Heyerdahl i "Kon-tiki" (2012) och andra världskrigshjälten Max Manus i filmen med samma namn (2008).

Miranda Sigander/TT
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons