Annons

Filmrecension: Skräckthriller för polariserad tid

Betty Gilpin från Netflix-serien "Glow" lyser upp den här våldsamma och underhållande jakten. Men egentligen är hajpade "The hunt" mest en blodsmaskig b-films-thriller som tror att den är lite smartare än vad den är.

Filmrecension • Publicerad 11 mars 2020

Betty Gilpin spelar en av de utsatta för människojakten i "The hunt". Pressbild.Foto: UIP

Tolv främlingar vaknar upp i en glänta. Du kan inte ana vad som hände sedan i "The hunt". Pressbild.Foto: UIP

Tanken på spelplaner där fattiga eller på olika sätt utsatta stackare tvingas kämpa för sina liv till dåliga odds verkar vara en besatthet i filmbranschen. Minns Stephen King-klassikern "The running man", och givetvis "The hunger game"-serien, för att nämna några upplägg där ett totalitärt samhälle har resulterat i en perverterad form av underhållning med dödlig utgång.

Den här filmen är baserad på den slitstarka klassikern "The most dangerous game" från 1924, som också har filmatiserats förr.

Annons

Och visst förekommer även här en artificiell spelplan, riggad med olika typer av lömska fällor. Premissen: Tolv stycken drogade människor vaknar i en främmande skog och de inser snabbt att deras liv är hotade. Men vilka är de? Och vilka är det som jagar dem?

Med upphovsmän som den mästerliga duon Damon Lindelof och Nick Cuse ("The leftovers"), den senare också son till Lindelofs gamle "Lost"-partner Carlton Cuse finns givetvis också rejält med förväntningar på kvalitet och oväntade twistar.

Man gör bäst i att sänka dem – en aning. Det här är inte duons bästa stund i karriären. Men kanske den blodigaste. Och för att vara en lågbudget-thriller från skräckhuset Blumhouse är det inte alls så dumt. "The hunt" är en stabil b-films-thriller, helt klart skapad av begåvade människor som har haft jättekul på jobbet och bjussar på tillräckligt mycket spänning och roliga rollfigurer för att man ska bli engagerad.

Bäst är Betty Gilpin, vars stenhårda aura redan är välkänd för fans av Netflix-serien "Glow". I en nyckelscen berättar hon en variant av fabeln om sköldpaddan och haren, som man sent ska glömma.

Som i en fantastisk metakommentar till sitt eget satiriska innehåll – och vår polariserade tid – har "The hunt" redan före premiären blivit omtalad, helt osedd förstås, i konservativa högerkretsar i USA, bland annat på Twitter av president Donald Trump. Det har hetat att filmen är rasistisk och full av hat från vänsterhåll.

Men vem som är haren och vem som är sköldpaddan i berättelsen får man fundera ut själv.

Miranda Sigander/TT

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons