FOI: Stora brister i svensk krisledning

I antologin ”Perspektiv på pandemin”, där 26 FOI-forskare analyserar det svenska arbetet under coronakrisen, framförs flera kritiska slutsatser, skriver DN som tagit del av rapporten.

Bland annat belyser FOI brister i den så kallade ansvarsprincipen, som innebär att den aktör som ansvarar för en verksamhet i ett normalläge även gör det vid en kris. När hela systemet överväldigas av krisen blir ansvarprincipen svår att upprätthålla och uppgifter flyttas i stället uppåt i systemet, enligt FOI.

– Vi har sett exempel där man lyft ansvaret högre upp, till exempel gällande inköpsorganisationer för regioner. Så rollfördelningen är något man behöver kika närmare på, säger Ester Veibäck, en av redaktörerna för antologin.

En slutsats som dras är att krishanteringsförmågan måste bygga på möjligheten att kunna anpassa sig, snarare än att hantera en specifik kris.

– Man kan förbereda sig väldigt mycket för specifika händelser, men nästa gång kanske det händer något helt annat, så det gäller att vara flexibel.

FOI kritiserar även kriskommunikationen, och anser att informationen om viruset var för generell och för saktfärdig. Det drabbade framför allt dem som inte talar svenska, och först när smittan spridits i utsatta områden gavs ett särskilt myndighetsuppdrag om att informera tydligare.

– En kris kommer alltid oförberett på något sätt, det ligger i krisens natur. Att då komma i gång snabbt med åtgärder är en utmaning. Det såg vi kopplat till kriskommunikationen, säger Veibäck.

Erfarenheter från pandemin hittills visar även att vissa problem i Sverige hade kunnat undvikas eller underlättas om det fanns beredskapslager, anser FOI.

De krävande inköpsprocesserna för att trygga material inom bland annat hälso- och sjukvården tog resurser som hade kunnat nyttjas för andra viktiga uppgifter, skriver FOI. De akuta upphandlingarna innebar också brister i kvalitetssäkringen: "Under pandemin upphandlades exempelvis skyddsmasker som inte höll den kvalitet som krävdes", skriver FOI.