Hasselbladspristagaren: Fotot – meningslöst

Visserligen använder han sig av fotografier i sina installationer, men det är inga bilder som han har tagit själv, berättar chilenskamerikanske Alfredo Jaar som är både förvånad och lycklig. Det är också för sitt sätt att ifrågasätta konsumtionen av bilder som han får priset: Alfredo Jaar "provocerar och stör invanda uppfattningar om verkligheten", skriver juryn i sin motivering.

– Det här priset är ett otroligt erkännande av att det jag gör kanske är intressant för vissa människor, jag blev otroligt rörd, säger han.

– Jag är ingen fotograf, jag är en person som använder mig av bilder ibland och som är mer intresserad av det som jag kallar för bildernas politik. För mig är fotografiet ett meningslöst och misslyckat försöka att representera verkligheten, det vi gör som fotografer och som konstnärer är att skapa en ny verklighet.

Varje dag tar han del av nyheter från 37 olika medier världen över. För Alfredo Jaar är konsten ett sätt att förstå tillvaron och reagera på den, helst också förändra den.

Med sitt mest uppmärksammade verk "The Rwanda project" försökte han skapa nya sätt att se på folkmorden. När de inleddes chockades han av världens likgiltighet och FN:s misslyckande och bestämde sig för att åka dit.

– Jag såg det värsta jag sett i hela mitt liv och samlade in över 3 000 bilder. När jag kom tillbaka till New York var jag i chock, det tog mig sex månader att lista ut vad jag skulle göra, säger Alfredo Jaar som därefter under sex år ställde samman 25 olika utställningar av materialet, var och en övning utifrån samma grundfråga: Hur kunde han berätta om folkmordet för människor som inte ville se det, som var helt okänsliga inför det som skedde?

– Det var utmaningen jag gav mig själv och jag fortsatte att visa detta under sex år med ambitionen att låta betraktarna ta del av det som verkligen hände i Rwanda.

Alfredo Jaar är en utbildad arkitekt som under flera år arbetade som magiker. I början av 1980-talet, under Pinochets diktatur, emigrerade han från Chile och flyttade till New York. Sedan många år ställer han ut och gör installationer över hela världen.

I Sverige skapade han 2000 en konsthall i värmländska Skoghall, en ort uppbyggd kring pappersbruket och utan något eget museum. Alfredo Jaar lät bygga upp en provisorisk konsthall med väggar i just papper och arrangerade en utställning för att väcka befolkningens intresse. Därefter brändes konsthallen.

– Jag ville att hela samhället skulle upptäcka hur viktig konsten är. Och sju år senare, på min födelsedag, får jag ett telefonsamtal från Skoghall där man säger att de vill ha en riktig konsthall och undrar om jag skulle kunna rita den. De fick mig att gråta, det var precis den final jag hade önskat. Jag åkte tillbaka, men tyvärr ändrades saker politiskt och mitt projekt övergavs.

Sedan dess har han gjort mycket annat. I Rom 2018 reagerade han på en mörk samtid genom att låta trycka upp affischer med ett 1930-talscitat från den italienske neomarxisten Antonio Gramsci: "Den gamla världen är döende och den nya världen kämpar för att födas: nu är det monstrens tid.” Ett citat som Alfredo Jaar tycker har fått ny bäring.

– Dessa monster finns även här i Skandinavien. Fascismens vingar har börjat dyka upp överallt, säger han och tillägger:

– En affisch är också en bild, men som konstnär jobbar jag framför allt med idéer.