"Vi visste inte om personen skulle mörda fler"

En mörk och regnig tisdag i november 2004 ringde telefonen hos Karin Olanders, dåvarande skolområdeschef i Linköping. Samtalet kom från rektorn på Tunvallaskolan som berättade att en elev saknades och att polisen ringt för att berätta att en pojke skadats.

– Vi visste inte mer än så, men inom två timmar så fick vi reda på att det var en pojke i tvåan på Tunvallaskolan som hade blivit knivstucken på väg till skolan, säger Karin Olanders till TT.

Pojken och en kvinna hade båda knivhuggits ihjäl, till synes utan motiv.

Samtidigt som ett intensivt krisarbete drog igång inom skolan spred sig rädslan i Linköping för att mördaren skulle slå till igen.

– Vi visste ju inte om den här personen skulle mörda fler. Någon som kan mörda ett barn kan ju mörda ett till, säger Olanders.

Familjer började skaffa larm och i flera veckor följde föräldrar sina barn till skolorna, som i sin tur kämpade med att skapa en trygg miljö trots att en mördare gick lös.

– Det var som en kniv i ryggen på hela tryggheten, säger hon.

Knappt en timme efter dubbelmordet, och bara några hundra meter från mordplatsen, öppnade Dick Ettelman upp sin butik, Ica Matbiten.

– Kassörskan går ut och hittar en mössa i ett tidningsställ utanför. Jag ringde polisen direkt och de kommer ner och hämtar mössan, vi misstänkte då att det var något misstänkt för mössan var blodig, berättar Dick Ettelman.

Strax innan mössan hittades hade en kund varit inne i butiken, en kund som Dick Ettelman upplevde som suspekt.

– Det var en lång kille med en grå luvtröja som gick runt, köpte något att dricka och gick ut igen. Han ville på något vis skydda ansiktet lite, säger Dick Ettelman.

Han är lättad efter beskedet att en man, vars dna matchar gärningsmannens, anhållits.

TT: Vad har de här dubbelmorden och att en mördare gått fri betytt för Linköping?

– Det har skapat lite osäkerhet. Är det en psykopat, kan det hända igen, kan det drabba vem som helst?

Stefan Stenmark, 61 år, som bott i Linköping sedan 1980 hörde att någon gripits för morden på radion. Han har bott i närheten av platsen där pojken och kvinnan knivhöggs till döds.

– Det var ett obehag. Hela omständigheterna att det verkade vara så omotiverat, säger han.

Stenmark var aldrig direkt orolig för egen del, men händelsen, och att den misstänkte gärningsmannen gick fri så länge, har präglat Linköping – och särskilt åren direkt efter brottet.

Han drar, liksom flera andra som TT talar med i staden, parallellen till mordet på statsminister Olof Palme. Ett brott som även det verkar få sin lösning i veckan, efter en lång tid av ovisshet och spekulationer.

– Jag tror alltid att det är bra att brott av den kalibern reds ut.

– Det är bättre att det får ta tid än att man släpper det. Det är precis som med Olof Palme. Det är viktigt för alla att det får ett avslut, säger han.

Karin Olanders hoppas att dagens gripande kan leda till svar som kan hjälpa staden att läka.

– Lite som att man får läsa sista kapitlet i boken och får veta vem som var mördaren och varför det hände, säger Karin Olanders.