Lena Kvist: Lena Kvist: Kvinnor skriver bättre böcker än män
Kvinnor skriver bättre böcker än män. Så ser läget ut just nu, i Sverige 2019.
Åtminstone unga kvinnor, och åtminstone om man får tro oss litteraturjurymedlemmar som nominerar författare till priser.
Årets nominerade till Borås Tidnings debutantpris hette Wera von Essen, Elin Willows, Hanna Rajs Lundström, Emeli Bergman och Nino Mick. Fyra kvinnor och en transperson (Nino Mick definierar sig som hen).
Några dagar senare kom nomineringarna till Sveriges andra litterära debutantpris, Katapultpriset. Den juryn hade valt andra författare än vi, men fortsatte med mansfritt startfält: Clara Bolmsjö, Balsam Karam, Ina Rosvall, Burcu Sahin och Elin Willows (den enda nomineringen till båda priserna).
”År 2017 började kvinnofesten på allvar.”
Jag hoppas att Elin Willows får priset för sin skickligt komponerade ”Inlandet”. Hon hade kunnat ge självaste Hemingway lektioner i isbergsteknik (ni vet när författaren bara berättar lite grann och lämnar det mesta åt läsarens fantasi). Så säker är hon. Men om inte Elin Willows får priset tror jag på Balsam Karam. Hon har skrivit en feministisk dystopisk roman om ett samhälle där män förtrycker och kvinnor och barn har förpassats till kåkstäder. Att pristagaren blir en kvinna i år kan vi hursomhelst vara säkra på.
År 2017 började kvinnofesten på allvar. Det fanns visserligen två mycket bra manliga debutanter, Linus de Faire och David Väyrynen. Men om en kemisk bomb som trollade bort kvinnor hade slagit ned bland 2017 års bästa debutanter hade de båda stått ensamma kvar.
Alla de andra mest spännande debutanterna var kvinnor: Agnes Lidbeck, Isabelle Ståhl, Viktoria Jäderling, Johanna Frid, Gordana Spasic, Iman Mohammed, Emma Asp, Evin Ahmad, Johanne Lykke Holm, Emma Asp, Emma Holm, Hannah Lutz ... Listan är så lång! Om en kemisk bomb hade trollat bort män istället hade det inte varit minsta problem att hitta bra författare ändå.
Borås Tidnings Debutantpris har funnits sedan 2001. Över 60 procent av de nominerade är kvinnor. Enda gången vi – såvitt jag vet – har fått kritik för vår könsfördelning var 2003, när fyra män och en kvinna var nominerade. Då gick den feministiska gruppen S.K.A.M till angrepp och presenterade en alternativ nomineringslista med namn på fem debuterande kvinnor i stället.
S.K.A.M, där bland andra Sara Stridsberg stod bakom, ville bryta ner patriarkatets makt över litteraturen. Och 15 år senare har det alltså hänt, åtminstone i det unga författar-Sverige. Kvinnor som Isabelle Ståhl och Wera von Essen tog över den klassiskt manliga generationsromanen och skönt storhetsvansinniga autofiktionen och fick dem att glöda igen.
”Det är ju så himla svårt att vara kille”
En enda ung man skulle komma med på min egen lista över förra årets mest spännande nya författarskap, en poet som heter Erik Vernersson och har en uppenbar känsla för ordklang. Jag hittade en gammal intervju med honom från 2011, i Sundsvalls Tidning efter att han hade fått ett pris i en lokal skrivtävling för ungdomar. Reportern frågar:
”Du är den enda killen som placerat sig bland vinnarna. Vad tror du det beror på?”
Poeten svarar:
”Det är ju så himla svårt att vara kille. Bland unga ses det som homosexuellt och introvert att skriva. Allting är ju så ytligt. Det är först högre upp i åldrarna som det blir annorlunda.”
Blir det annorlunda när 90-talisterna blivit äldre? Ärligt talat, det vete fasen.
Litteraturhistorien tillhör männen. Men framtiden, den ser ut att tillhöra kvinnorna.