Mando Diao: Det mänskligaste albumet vi gjort

Åtta år har passerat sedan Mando Diao lite från ingenstans släppte ett album helt på svenska, med tonsatta Gustaf Fröding-tolkningar. Skivan sålde fyra gånger platina och "Strövtåg i hembygden" stannade kvar på svensktoppen i 167 veckor.

– De flesta skivbolagen tyckte inte att "Infruset" var något att ha, så vi hade knappast räknat med den framgången. Det är det som är så coolt med musik, att det liksom inte går att försöka förstå vad som kommer funka och inte, säger bandets frontfigur Björn Dixgård.

Nu har det blivit dags igen. Efter ett antal album med rockmusik på engelska – det senaste, "Bang", släpptes så sent som i oktober 2019 – har det blivit dags för visorna att stå i centrum igen på det kommande albumet "I solnedgången". Men den här gången blandas tonsatta dikter från bland andra Karin Boye, Nils Ferlin och Gustaf Fröding med eget material. Och så några låtar skrivna av Björn Dixgårds föräldrar.

– De har skrivit musik så länge jag kan minnas och jag har vuxit upp i ett hem omgiven av musiken. Mamma har skrivit texter och dikter och så har pappa gjort melodier till dem. Jag tycker att deras låtar är klockrena så vi tänkte, varför inte?

Idén till den nya skivan väcktes under arbetet med en kommande musikföreställning på Malmö Live, som baseras på Mando Diaos "Infruset", där Björn Dixgård själv medverkar. Under manusarbetet blev det tydligt att det fanns utrymmen att fylla med ny musik, säger han.

– Och när vi gjorde nya låtar till föreställningen ledde det ena till det andra och till sist kom vi fram till att vi lika gärna kunde köra på och släppa ett helt album.

TT: Senaste albumet kom för fem månader sedan. Varför så bråttom?

– Vi har väl känt att vi har det här i oss och jag gillar inte att sitta och trycka på saker. Strategiskt har jag ingen aning om huruvida det är bra eller inte. Men det är bättre att snubbla över en idé och köra på än att planera saker tror jag.

Att satsa på svenska visor är lite av en chansning den här gången också, medger Björn Dixgård. Bandet har trots allt en gedigen publik utomlands, framförallt i Tyskland, och där gick "Infruset" inte hem på samma vis som i Sverige, av förklarliga skäl. Fördelen med att göra musik på svenska är att den ligger närmare hjärtat, enligt Björn Dixgård.

– Allt får ju en djupare innebörd när man framför det på sitt modersmål. Det måste jag ändå säga. Att sjunga på engelska gillar vi ju uppenbarligen också men...det är liksom mer teater i det, säger han, och tillägger:

– Det här blir en ärlig skiva. Allt har spelats in live i studio, så det kanske blir någon sur ton här och där, men det ska få vara så. Skevheterna finns kvar och det blir mänskligare på något vis. Det här är kanske det mänskligaste albumet vi gjort.