Minnen dyrkas upp av musik i "Love songs"

Leonard Cohen, Jacques Brel, Christer Sjögren och Fairuz. Alla sjunger de om kärlek, och de är även några av artisterna som tolkas i "Love songs". Men i Riksteaterns nya föreställning ställs gamla klassiker i nytt ljus. När kontexten styrs av livsberättelser från exempelvis finska vinterkriget eller ett flyktingläger i Grekland förändras betydelsen i Brels "Ne me quitte pas" – för att inte tala om förödelsen en Elvis Presley-låt orsakar på ett bröllop.

– Jag har någon sorts hatkärleksrelation till kärlekslåtar, så jag ville undersöka det och stångas och bråka. Jag älskar ballader men blir också tokig på alla föreställningar om kärlek de tvingar på en, säger Maja Salomonsson, som också vill tillåta sig att göra någonting som hon inte ser särskilt mycket av i samtidskulturen.

– Det är så himla förbjudet att vara sentimental just nu och man undviker hela tiden att ta i för mycket. Jag vill verkligen testa att göra det.

Med frågan "Har du ett minne kopplat till en specifik kärlekslåt?" har Salomonsson varit med och intervjuat människor runt om i Sverige för att samla ihop berättelser som utgör föreställningens manus. Ensemblen, som består av Arja Saijonmaa, Frida Beckman, Robert Hannouch, Lisa Hu Yu och Peter Järn, har sedan fått i uppdrag att gestalta – och besjunga – minnena.

Maja Salomonsson säger att kärleken är en enande kraft i en polariserad samtid. Alla har väl trots allt längtat efter den, behövt den och upplevt att den inte finns där. På samma sätt pendlar berättelserna mellan eufori och mörker.

– Det handlar också om det som begås i kärlekens namn, även om det inte är kärlek. Det vill säga ägande, kontroll, våld och övergrepp.

TT: Vilken kärlekslåt har du själv starkast känslor till?

– Jag har haft "Perfect day" med Lou Reed som en låt jag var kär i, men jag var inte i kär i personen jag var ihop med. Jag trodde det. Det var vår låt och det var så det skulle kännas. Men det var nog mer Lou Reed jag var kär i.