Spindeljakt med dammsugare ger svar om våtmarker

Burkar fullproppade med döda spindlar. Rader av små rör fyllda med myror, mygg och flugor. Det är skörden från flera månaders småkrypsjakt som tornar upp sig på hyllorna i labbet.

David Åhlén håller upp ett provrör med en svart, luddig massa i. Nattsländor från en våtmark i Halland, avslöjar etiketten.

– Men vi fokuserar framför allt på spindlar och skalbaggar eftersom de har störst artrikedom, plus att de är relativt lätta att artbestämma, säger David Åhlén.

Han är doktorand vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet där det insektsfyllda labbet ligger. Tillsammans med Peter Hambäck, professor vid samma institution, har han samlat in de tusentals småkrypen som nu, en i sänder, granskas för att avgöra art eller släkte.

Frågan man ställer sig är varför forskarna åkt runt till 75 svenska våtmarker och samlat tusentals kryp, staplat dem på ett labb och nu ägnar många månader åt att räkna dem?

Våtmarker förs ofta fram som lösningen på en rad miljöproblem: De binder kol och hjälper till att bromsa klimatförändringarna. De lindrar effekter av extremväder. De fångar upp fosfor och minskar övergödning. Och de hör till våra mest artrika miljöer och spelar stor roll för den biologiska mångfalden.

Vissa anser att de är så viktiga att de limmar fast sig på E4 för att uppmärksamma betydelsen av att återställa våtmarkerna som dikades ut i stor skala under förra seklet för att få fram mark att odla på.

Samtidigt vet man ganska lite om vad sådana nyskapade marker betyder för den biologiska mångfalden, enligt Peter Hambäck. Kan de fylla samma funktion som de ursprungliga våtmarkerna?

– Det är vad vi vill ta reda på, säger han.

– Tidigare har våtmarkerna inte studerats så mycket när det gäller biologisk mångfald, jämfört med till exempel ängsmarker. Kanske för att de inte känns lika inbjudande.

Vad man däremot vet är att våtmarker huserar en tredjedel av alla hotade arter i Sverige. Men även arter som inte bor i våtmarkerna gynnas av att de finns. Bland annat fungerar de som skafferi för fladdermöss och många fåglar.

– Svalor som flyger fram över våtmarker i jakt på myggor är en vanlig syn, berättar Peter Hambäck.

Mellan april och september kuskar han och David Åhlén runt och sätter ut fällor. Små vita tält som fångar exempelvis flugor och harkrankar. Färggranna skålar som lockar bin och andra pollinatörer. Flytande fällor som fångar in kryp som kläcks i vatten.

Sådant som kravlar runt i gräset, som skalbaggar och spindlar, dammsuger forskarna upp – med en omvänd lövblås som fått en strumpa på toppen där insekterna landar mjukt. David Åhlén har fått plocka fram nål och tråd för att sy fångststrumporna själv.

Till en annan fångstapparat krävdes tunna nylonstrumpor som David Åhlén fick inhandla. Butikspersonalen såg något frågande ut när han langade upp 1 500 par damstrumpor på disken.

– Det blev inte bättre av att jag försökte förklara att de skulle användas till att fånga spindlar...

När vi träffas vilar ett tjockt snötäcke över våtmarkerna, och i stället pågår ett febrilt räknande. Hittills har runt 80 000 kryp granskats och 900 arter identifierats. Vid ett av mikroskopen sitter mastersstudenten Ellen Nein, som fokuserar på flugor och har betat av cirka 15 000 stycken.

De har även hittat flera rödlistade småkryp, exempelvis strandkorslöparen som utsöndrar en stark doft. Och några riktigt ovanliga fynd får insektsforskarnas ögon att lysa. Bland annat en myrglansspindel, som bara skådats vid ett par tillfällen gånger på Gotland och i Dalsland.

– Då ropar man ut i korridoren och studenterna kommer springande, säger David Åhlén.

Men framför allt vill forskarna undersöka hur vanligt förekommande småkryp gynnas av att man återställer våtmarker. Resultaten är inte färdiganalyserade, men allt pekar mot att det över lag är gynnsamt för artrikedomen av spindlar och insekter.

Och det är inte bara bra för småkrypen själva. Trots sin ringa storlek spelar de stor roll för hela ekosystemet. Bland annat genom att de tuggar i sig enorma mängder föda och bidrar till kretsloppet av näringsämnen. De pollinerar växter och minskar mängden skadeinsekter.

Men det tycks även spela roll hur våtmarkerna sköts. Att betande kor trampar runt på marken verkar främja många arter. Liksom att våtmarken har flacka stränder som då och får svämma över.

– Vi vet inte riktigt varför, men näringen från vattnet verkar gynna vissa arter, säger Peter Hambäck.

Även om våtmarkerna ofta ses som en lösning på en rad miljöproblem tror han att det är svårt att slå flera flugor i samma smäll, eftersom olika våtmarker är bra för olika saker. I stället får man välja vad en viss våtmark ska vara till för, och optimera den för det syftet, menar Peter Hambäck.

– För att fånga näring från jordbruket räcker det ofta med en ganska liten våtmark med branta stränder, medan en större våtmark med flacka stränder gynnar biologisk mångfald.

Det är viktigt att ta med i beräkningen, enligt Hambäck, när våtmarker runtom i landet ska återställas. Regeringen har avsatt 200 miljoner per år för ändamålet.

Våtmarkerna berörs även av den historiska räddningsplan för naturen som nyligen klubbades vid FN:s miljömöte COP15 i Kanada. Planen handlar bland annat om att skydda stora områden till hav och land men även restaurera miljöer såsom våtmarker.

– Då är det viktigt att veta vad som fungerar för att gynna den biologiska mångfalden, som i sin tur är avgörande för vår egen överlevnad på jorden, säger Peter Hambäck.