Starka arabiska kvinnor lyfts fram i ny film
Manele Labidi har både skrivit manus till och regisserat sin långfilmsdebut. Hon menar att Tunisien särskiljer sig från andra länder i Nordafrika.
– I Tunisien är kvinnorna närvarande i det vardagliga livet på ett sätt som skiljer sig från de flesta andra arabländer, säger hon.
Hatad och förföljd
"Terapi i Tunisien" handlar om psykoanalytikern Selma, som efter att ha bott i Paris i många år återvänder till Tunis för att starta en praktik Hon får problem med byråkratin, samtidigt som hennes mottagning snabbt blir oerhört populär. Selma spelas av Golshifteh Farahani, en av den arabiska filmens mest hyllade kvinnliga skådespelare, men hatad och förföljd i sitt tidigare hemland Iran.
– Golshifteh var den enda jag skickade manuset till. Hon är bäst. Och jag ville ha en rollfigur som stod ut, som var karismatisk samtidigt som hon kunde vara subtil i de tysta ögonblicken, säger Manele Labidi.
"Styrka och kraft"
Hon tycker att Golfshifteh Farahani i mångt och mycket påminner om den amerikanska filmstjärnan Katharine Hepburn.
– Hon är glamorös, hon är en kvinna med styrka och kraft, och Selma påminner om den person Golshifteh är i verkliga livet. Och hon har mycket gemensamt med Selma, till exempel i det att båda har haft problem att hitta ett land att rota sig i.
Manele Labidi medger också att huvudpersonen har vissa likheter med henne själv, även om filmen inte är självbiografisk.
– Men den är nära mig, i viljan av att vilja åstadkomma någonting. Och filmen är en sorts blandning av fiktion och verklighet. Mina föräldrar flyttade till Paris när jag var liten, så jag har vuxit upp där. När jag återkommit till Tunisien har jag känt mig som en främling, även om vi såg till att åka dit varje sommar.
Ville behålla titeln
När filmen hade premiär på filmfestivalen i Venedig i höstas var titeln ”Arab blues”. Labidi säger att hon gärna hade sett att den titeln behållits överallt.
– Men man menade att detta med ”blues” var missledande, eftersom det är en komedi. För mig är komedi ett sätt att tackla alla möjliga ämnen, i Tunisien så är humorn aldrig långt borta från det dramatiska, säger hon.
– I vissa länder är det ett sätt att överleva och göra motstånd. I länder där det råder krig så måste livet ändå fortsätta, och humorn är en del i att överleva.
