Tegnell avfärdar byte av strategi

Många liv skulle sparas i Sverige om Folkhälsomyndigheten använde en annan strategi för att bekämpa covid-19. Det skrev fyra forskare nyligen på Dagens Nyheters debattsida. Strategin, som kallas för "hammaren och dansen", går lite förenklat ut på att först, under hammar-fasen, införa mycket kraftiga restriktioner för att pressa ned smittan till en låg nivå.

Därefter kan restriktionerna lättas och dansen börja. Dansandet går ut på att med omfattande testning spåra regionala virusutbrott som snabbt hejdas genom att under kortare perioder återinföra olika restriktioner.

Poängen med strategin är enligt forskarna att samhället köper sig tid i väntan på vaccin och läkemedel, vilket i slutänden kan leda till att många dödsfall går att undvika.

Statsepidemiolog Anders Tegnell tycker inte att strategin som forskarna beskriver i sin debattartikel är väsensskild från den strategi som nu tillämpas i Sverige.

– Det handlar om att man försöker hålla ner smittspridningen så mycket som möjligt, så att man ska hinna med att hantera den på ett så bra sätt som möjligt. Så gör vi i Sverige, att vi hela tiden följer utvecklingen och anpassar åtgärderna, säger Anders Tegnell.

TT: Men poängen är väl att först gå ut med jättehårda restriktioner, som sedan kan lättas och vid behov återinföras parallellt med övervakning?

– Ja, i teorin kan det låta bra, att man liksom skulle pumpbromsa sig framåt. Men i praktiken är det väldigt svårt, för många av de här sakerna vi pratar om kan man inte pumpbromsa. Det går till exempel inte att öppna och stänga skolorna med några veckors mellanrum, säger Anders Tegnell.

TT: Kan det inte vara värt det ändå, om målet är att hålla ut i väntan på vaccin och läkemedel?

– Att vänta på det med hårda nedstängningar har andra länder redan gett upp. Konsekvenserna blir alldeles för omfattande.

I debattartikeln hänvisar forskarna till länder som tillämpar "hammaren och dansen", exempelvis Sydkorea och våra nordiska grannländer, där dödstalen är betydligt lägre än i Sverige.

– Det här är ju inte på långa vägar över, så vad det slutliga resultatet blir vet vi inte. Dessutom finns det ju exempel på länder som har stängt ner väldigt hårt, som Belgien och Nederländerna, som har mycket högre sjuklighet och dödlighet än vad Sverige har. Och vi vet ju inte vad som händer när smittspridningen kommer i gång igen när restriktionerna lättas, säger Anders Tegnell.

TT: Forskarna skriver i debattartikeln att även om det är för sent att införa "hammaren och dansen" i hela Sverige, så kunde det löna sig att införa strategin i de delar som ännu skonats från utbredd smittspridning. Vad tycker du om det?

– Vi har pratat rätt mycket om det och så här långt kommit fram till att det inte är genomförbart. Vi är på det viset inte ett särskilt stort land, det som händer i Stockholm händer ganska snart i övriga landet och tvärtom. Och så måste man inse att hur bra man än kan följa smittan så ligger man alltid några veckor efter, vilket gör den här hammarvarianten nästan omöjlig att genomföra. Det krävs mer långsiktiga åtgärder, säger Anders Tegnell.

Han påpekar även att det i nuvarande läge är svårt att använda legala verktyg på regional nivå, eftersom lagstiftningen är nationell.

TT: Men ett så tydliga avgränsat område som Gotland, där viruset ännu inte fått fäste, kunde inte strategin tillämpas där?

– Gotland är helt beroende av fastlandet, inte minst med avseende på hälso- och sjukvården. Folk måste kunna röra sig fram och tillbaka för att det ska fungera. Det finns några exempel på öar som lyckats hålla smitta borta under mycket begränsade tidsperioder, men med andra stora negativa effekter. Det är svårt.

TT: Skulle det inte gå att dra ned transporterna till ett absolut nödvändigt minimum?

– Det har vi ju redan gjort i Sverige. SJ kör på 20 procent av sin kapacitet och inrikesflyget har väl i princip stängt ner. Så den åtgärden finns redan på plats, jag vet inte hur mycket mer man kan göra där.