Att tåla tolerans

Den danska tidningen Jyllands-Postens karikatyrteckningar av profeten Muhammed - en visar honom med en bomb i turbanen - har blivit storpolitisk dynamit sedan publiceringen i höstas.

Arabförbundet har reagerat, liksom FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter och EU-kommissionen. Islamiska samarbetsorganisationen ISESCO har hotat med handelsbojkott mot Danmark och flera arabstaters ambassadörer har krävt att få träffa statsminister Anders Fogh Rasmussen för att kräva åtgärder. Den danska regeringens inställning har dock varit tydlig: Inga möten eftersom det inte finns något att diskutera på regeringsnivå. Häromdagen lade också åklagaren ned den förundersökning mot tidningen som inleddes efter anmälan från elva danska organisationer. Det finns inget lagrum om hädelse eller smädelse som är tillämplig. Däremot finns ett starkt skydd för yttrandefriheten.

Det var just för att slå ett slag för yttrandefriheten som Jyllands-Posten beslutade att publicera teckningarna. Det skedde mot bakgrund av en debatt om att bokillustratörer och översättare inte vågade befatta sig med verk som rörde kontroversiella islamiska frågor av rädsla för att råka ut för repressalier.

Man kan tycka vad man vill om tilltaget att trotsa islams starka bildförbud. Åsikterna går också isär huruvida huruvida karikatyrerna underblåser islamofobiska föreställningar.

Men att tecknarna hotats till livet efter publiceringen framstår dock som ett klart större problem.

Många muslimer i Europa känner sig marginaliserade och utsatta för fördomar. Till exempel har det främlingsfientliga Dansk Folkeparti inte varit sent att utnyttja den infekterade frågan för att säga att vissa muslimer borde kastas ut ur landet. Utsattheten gör säkert att många har svårt att se att satir riktad mot profeten Muhammed inte skiljer sig från den som riktas mot andra profana och religiösa trossatser. Men att tassa på tå runt islam är ingen lösning. Det om något skulle späda på fördomar om att alla muslimer är intoleranta och våldsbenägna.

I ett öppet samhälle måste det vara högt i tak. Det betyder att tolerans inte bara kan krävas, utan även måste tålas. Invanda föreställningar måste kunna utmanas och ifrågasättas öppet utan att olika grupper i samhället ropar på förbud. Att det kan vara svårt i praktiken visar inte bara Jyllands-Postens karikatyrteckningar. Världskulturmuseet i Göteborg valde förra året att ta bort en tavla efter protester och hot. Dess koppling mellan kärlek och Gud genom en samlagsscen med strofer ur Koranen var för kontroversiellt.

Men problemet handlar inte bara om islam. Betänk den uppståndelse som fotografen Elisabeth Ohlsons utställning "Ecce homo" väckte härom året. Eller den israeliske ambassadörens handgripliga protest mot installationen "Snövit och sanningens vansinne" på Historiska museet i Stockholm för två år sedan, där en bild av själmordsbombaren Hanadi Jaradat flöt omkring i en bassäng fylld med blodfärgat vatten.

Debattens vågor får gärna gå höga. Bara genom att ta upp kontroversiella och konfliktfyllda ämnen kan toleransen fördjupas.