Bra och dålig vård

Så har det hänt igen, nytt avslöjande om vanvård inom äldreomsorgen. Gamla människor fick endast komma upp några timmar om dagen, blev illa bemötta och var i vägen för personalens trivsel. Många indignerade röster har höjts. Vården av gamla, eller den uteblivna empatin med dem som behöver hjälp och vård tas som ett tecken på en avhumanisering av samhället. Är det nu så att vården har blivit så mycket sämre, att personalen uppträder inhumant och nedvärderande? För det första måste frågan om det var bättre förr klaras ut och det finns inget som tyder på detta. Det var inte bättre förr, synen på människor var än mer krass utifrån dennes plats i hierarkin, gamla och sjuka hade ofta en låg ställning. Då återstår frågan om det som nu hänt i Halmstad är något generellt för äldreomsorgen, att den är avhumaniserad.

Jag tror inte det går att beskriva situationen i så allmänna termer. Ytterst består kvalitén av omsorgen i mötet mellan den som vårdar och vårdtagaren. Det är här respekten för människan kommer till uttryck eller i värsta fall den uteblivna respekten. Att då beskriva vården i generella termer av att den är dålig, har blivit sämre osv blir ett hån mot dem som med inlevelse möter vårdtagaren med respekt och lyhördhet. Och det är många inom såväl hemtjänsten som särskilt boende som gör detta. Därför går det inte att generalisera, att säga att vården är dålig. Den är både och. För tyvärr så finns det också de som inte förstår vårdandets etik och sätter sig själva som det väsentliga och vårdtagaren som det perifera. Det förs en diskussion om att vården skulle bli bättre om den drevs privat, andra säger tvärtom och menar att den offentliga är en garant för en trygg vård. Men det tycks inte vara någon skillnad, likväl som god vård ges både offentligt och privat så ges dålig vård. Vad det handlar om tycks vara vårdgivarens attityd, kontinuiteten. Hela vägen från politiker, chefer på olika nivåer, till utföraren. Det krävs också ett erkännande av yrket. Att det vårdande yrket kräver kunskaper, får status och en ständig fortbildning om vårdarens plats i vården. På samma vis som rektorn på en skola bär på det pedagogiska arbetet för utveckling av lärarna krävs att chefen för ett äldreboende, eller hemtjänstgrupp bär upp det, ja just det förhållningssätt som ska prägla vården. Ett arbete som ska ske kontinuerligt i arbetsprocessen. Ett sådant arbete innebär också att chefen har en god kunskap om hur arbetet fungerar på just denna arbetsplats.

Ansvaret för det som hänt bärs av den som givit den olämpliga vården, eller vanvården, men också av cheferna inom organisationen hela vägen. För den skull, ge inte de empatiska, duktiga, lyhörda människorna i vården dåligt samvete med att peka ut alla som dåliga. Så är det inte, de flesta är positivt engagerade och gör ett bra jobb.

Tyvärr så finns också motsatsen men så länge skandalerna blir offentliga finns det hopp om en fortsatt utveckling. Så därför skydda dem som vågar gå ut med det som händer.

Torbjörn Thorsson är fd kommunalråd (s) i Skurup