Det svåra återstår
USA:s 44:e president heter Barack Hussein Obama. Son av en oansenlig kvinna från mellanvästern och en utbytesstudent från Kenya han knappt träffat och uppfostrad långt från maktens korridorer av sina morföräldrar är han den amerikanska drömmen personifierad. Så sent som år 2000 var Barack Obama en okänd delstatsparlamentariker och människorättsaktivist som inte ens fick en ståplatsbiljett till det partikonvent som utsedde Al Gore till presidentkandidat. Sedan i tisdags är han utsedd att leda världens enda supermakt i ett val som lockat rekordskaror till valurnorna.
Han valdes på ett mandat för förändring, hopp och en ny riktning för ett land som hemma tappat tron på sig själv och ute i världen självförvållat mist sina vänners stöd och sina fienders respekt. Efter åtta år med en tilltagande impopulär republikansk president är förväntningarna också enorma på den 47-årige senatorn från Illinois. Och det brådskar. För trots att lite mer än två månader återstår till att han svärs in i ämbetet den 20 januari, finns det en mängd frågor att ta itu med och som väntar på sin lösning.
Som president ärver Obama två krig som han förväntas avsluta utan att ytterligare destabilisera regionen. Det i Afghanistan förs i skymundan av det mer kontroversiella i Irak. Båda två är dock intimt sammankopplade och måste sannolikt lösas samtidigt. I Afghansistan måste en återkomst av talibanväldet och återupptaget stöd och fristad åt terrornätverket al Qaida förhindras. Paradoxalt gäller samma för Irak, som förvisso sluppit undan Saddam Hussein, men som i dess ställe fått inte bara en egen gren av al Qaida, utan kastats in i ett moras av sekteristiskt och politiskt våld. Till Irakfrågan är också kopplat den svårlösta frågan om hur en ny administration ska förhålla sig till ärkefienden Iran - en aktör som tack vare George W Bush fått en starkare ställning i regionen än någonsin. Ett annat kanske mer lättlöst problem är fånglägret på Guantánamo. Den nye presidenten kunna återvinna mycket respekt för det amerikanska rättsväsendet med ett beslut att överlämna samtliga fångars fall till den civila rättsapparaten och låta samtliga fängslades sak bli prövad i domstolar i USA.
Inrikes är det naturligtvis finanskrisens och den tilltagande recessionens återverkningar. Miljontals amerikaner riskerar att förlora sina hem och röster har höjts för att införa någon from av moratorium av husskulder och dåliga lån. Som president ställs också den relativt oerfarne presidenten nu mot emot protektionistiska strömningar och har att hantera sina partibröder i den av demokrater nu helt dominerade kongressen.
Som om inte det skulle vara nog väntar ytterligare problem på sin lösning: Det bristfälliga amerikanska sjukförsäkringssystemet som ställt över 40 miljoner vuxna och deras barn utan möjlighet sjukvård. Ett system för högre utbildning vars galopperande avgiftsutveckling försätter nybakade studenter i livslång skuld. En infrastruktur med vägar, järnvägar, broar, elnät, avlopp och annat vars underhåll systematiskt eftersatts i decennier och som orkanen Katrina för två år obönhörligen avslöjade med ödeläggelsen av New Orleans. Det stora beroendet och misshushållandet med energi till stora delar importerad energi.
I ett lika visionärt som lysande tacktal i Chicago på valnatten angav Barack Obama färdriktningen mot ett nytt och löftesrikt USA. Ett Amerika som oavsett om vi vill eller ej, påverkar människors liv långt utanför det landets gränser.
Måtte han lyckas.
