En manlig bekännelse

Mottagare av denna ovidkommande och svepande generalisering var - förutom undertecknad - också bland annat Ystads konstmuseums chef Thomas Millroth. På den kritiken tar jag lätt. Jag anser inte mig behöva be om ursäkt för mitt kön. Den här tidningen har heller inte genus som utgångspunkt för sina ståndpunkter. Ystads Allehanda är partipolitisk oberoende som på ledarplats kommenterar och debatterar händelser och företeelser inom spridningsområdet. Denna opinionsbildande uppgift ska inte minst granska kommunala förehavanden. Att kommentera konstrådets krumbukter inför Runerts retrospektiv faller alltså väl inom politiska redaktionens uppdrag. Att vara man är så att säga därför bara ett för mig ofrånkomligt, men för YA ovidkommande förhållande. Det hindrar heller inte att Rudnertaffären kan och ska både granskas och kritiseras. För det enkla faktum kvarstår att Marie Johansson och hennes tre medförfattare till det censurerande brevet till konstnären har gjort bort sig. Grovt. I lördags kunde YA avslöja att avsändarna underlåtit att diarieföra brevet. Det är naturligtvis fullt tänkbart att den uteblivna registreringen av en för saken så pass central handling skett av misstag. Misstag eller inte så ligger hanteringen helt i linje med det uppenbarligt amatörmässiga sätt hela Rudnertutställningen tillkommit på. För det är helt klart att beställaren - Tomelilla konsthall - plötsligt insett att man skrivit kontrakt för en utställning med en målare man insett målar tavlor som man inte kan stå för. Kanske för att de av vissa kan uppfattas som stötande. Men sannolikt för att man tycker att Rudnert helt enkelt inte är en särskilt bra konstnär. Någon har helt enkelt gjort dålig research. Men i stället för att bryta kontraktet och ta konsekvenserna av detta valde man att - under föregivande av att de förde tankarna till såväl pornografi som pedofili - be honom att ta bort sju namngivna verk. Kultursekreteraren Marie Johanssons belägenhet i affären är också minst sagt delikat. Att hon valde att på pressvisningen i torsdags gå i öppen polemik mot den utställning hon är satt att genomföra måste vara unikt. Det hedrar henne att hon - synbarligen skakad av all uppmärksamhet - valde att närvara på den mycket välbesökta vernissagen i lördags. Hennes avsmak och ovilja gentemot bilderna gick dock inte att ta miste på. Det är fullt möjligt att hon kan tvingas att i tjänsten genomföra guidade visningar för såväl barn som vuxna av de förkättrade tavlorna. I så fall har Rudnert försett henne med perfekta åskådningsexempel på objektifierande, kvinnoförnedrande och pornografisk konst. Det borde vara en chans som inte återkommer så ofta - inte på Tomelilla konsthall i alla fall. Men vad vet jag. Jag är ju trots allt bara en man.