En ö en nation redan nästa år?

Vi kör genom Cyperns karga, men hårt exploaterade sydkust. Nästan utanför varje hus vi passerar vajar den grekiska flaggan. Det är den 28 oktober, en av två nationaldagar som firas i Grekland. Dagen därpå är det Turkiets nationaldag. Men mot den blå himlen syns inga turkiska flaggor den här dagen. Inte på den här sidan av ön.

Cypern är sedan 1974 ett delat land. Turkiet ockuperar 36 procent av ön, ett område som bara erkänns som suverän stat av just Turkiet. Huvudstaden Nicosia är delad mitt itu, och har gränsstationer. Cypern är sedan 2004 medlem i EU, men den turkiska delen är det inte.

Euro gäller i den ena delen, men inte den andra.

Den militära närvaron på ön är stor, och påtaglig. De forna kolonialherrarna, britterna, har stora baser där områdena räknas som brittisk mark. FN- trupper har funnits här i flera decennier. Turkiet har en 30 000 man stor styrka på ön.

Nu är det lugnt och fredligt på Cypern. Inte sedan 1996 har det utbrutit våldsamheter mellan grek- och turkcyprioter.

Sedan några år tillbaka går det också att röra sig tämligen fritt mellan öns båda delar. Muren som delade Ledra Street, en shoppinggata i centrala Nicosia, har rivits. Turkcyprioter åker varje dag till den grekiska sidan för att jobba. Många turkcyprioter har också skaffat sig cypriotiska pass, vilket ger dem samma möjligheter som andra EU-medborgare.

I snart femtio år har Cypernfrågan inte kunnat lösas, trots flera men med tiden allt sömnigare diplomatiska insatser. Det senaste seriösa försöket gjordes av den dåvarande FN-chefen Kofi Annan. Hans fredsplan för ön fälldes av grekcyprioterna i en folkomröstning 2004, bara någon månad innan landet fick medlemskap i EU.

Men nu finns hopp om en lösning på konflikten. Såhär gynnsamt har nog aldrig läget varit förut. Cypern har nu två ledare som båda vill ha en återförening. Cyperns president, vänstermannen Demetris Christofias, valdes på sitt löfte om fredssamtal. Och turkcyprioternas ledare Mehmet Ali, även han från vänstern, säger sig vilja nå ett avtal redan i år.

I september återupptogs förhandlingar under FN:s överinseende, och de båda ledarna har träffats flera gånger sedan dess. Förhandlingarna är givetvis av stort intresse för EU, USA och Turkiet. Cypern är, med sin geografiska närhet till Mellanöstern, ett strategiskt mycket viktigt område. Och en lösning på Cypernfrågan skulle förmodligen göra det lättare för Turkiet att komma med i den attraktiva EU-klubben.

Nästa gång jag besöker Cypern vajar förhoppningsvis den cypriotiska flaggan över hela ön på den gemensamma nationaldagen. Kanske redan nästa år?

Pernilla Ståhl är frilansskribent och redaktör på P1