Fortsätt så, Ohly

Vänsterpartiledaren Lars Ohly skräder inte orden. I Ekots lördagsintervju (8/11) underkände han Mona Sahlins (s) sätt att hantera den kris som har uppstått inom oppositionen sedan det stod klart att socialdemokraterna och miljöpartiet övergett vänsterpartiet.

"Det går inte att återskapa förtroende genom att bara upprepa det man sagt tidigare eller genom att ställa ultimativa krav", kommenterade Ohly i lördags de senaste turerna mellan oppositionspartierna.

Följdfrågan han aldrig fick är vilka krav det är som Sahlin ställer. Frågan om det finansiella ramverket med budgettak, överskottsmål och en självständig riksbank tycks ju alltmer bli ett svepskäl. Ohly har gång på gång sagt sig inte ha några större problem med detta. Och faktum är att v har samarbetat med flera s-regeringar från 1998 till 2006 med just dessa regler som ram.

Naturligtvis handlar det om sakpolitiken. Ohly vill inte ha en gemensam valplattform med s och mp 2010, utan bara i allmänna ordalag ge väljarna besked om vilken "inriktning" den gemensamma politiken ska ha. Retoriskt försvarar vänsterpartiledaren denna linje med att han inte vill se ett tvåpartisystem växa fram.

Man skulle kunna ha respekt för en sådan inställning, om det fanns någon grund för den. Det finns det inte.

Det svenska flerpartisystemet garanterar att väljarna får nya alternativ att rösta på om de befintliga skulle bli för lika.

Väljarna har dessutom rätt att få veta hur valets segrare tänker regera, precis så som man kunde göra när landet styrdes av en enpartiregering. Den tiden lär inte komma tillbaka. Och då är det mer än rimligt att partierna i förväg berättar vem de vill regera med – och vad dessa partier gemensamt vill åstadkomma, precis så som de borgerliga partierna gjorde i Allians för Sverige inför valet 2006.

Denna insikt har självklart också Ohly. Problemet är bara att han är för politiskt apart. Han kan inte komma överens med s och mp om exempelvis en så grundläggande fråga som jobbskatteavdraget, som s och mp till största delen accepterar. Därför vill han hellre mörka om politiken, och hålla tummarna för att väljarna ska ge en rödgrön trepartiregering ett öppet mandat.

Mona Sahlin gjorde rätt när hon valde bort Ohly. Politik handlar om att skapa och få förtroende. Vänsterpartiet är inte trovärdigt.

Kruxet är att Sahlin inte har sitt eget parti med sig i den här frågan heller. Och att vetskapen om detta har stärkt Ohly på ett sätt som undergräver hennes möjligheter att utmana den sittande regeringen.

Väl medveten om detta väljer Ohly ändå att skada oppositionen genom att både baktala s och mp och ställa lomhörda krav på att få vara med. Han har gång på gång fått veta att han inte är önskvärd, men kräver att få leka i den rödgröna röran ändå.

Allianspartierna är bara att gratulera.