Irakisk lösning avlägsen

Iraks mest efterspanade man, al-Quaida-ledaren Abu Musab al-Zarqawi, mötte under torsdagen döden i en amerikansk lufträd nordöst om Bagdad.

al-Zarqawi var delaktig i några av de mest illasinnade terrordåden mot civila som utförts i Irak. Han har även kopplats till terrorattackerna i Madrids tunnelbana och till flera avrättningar av utlänningar i Irak.

Det nu döde jordanske al-Quaidamannen, som gavs en fristad i Saddam Husseins Irak, var ett av argumenten som användes för att rättfärdiga den amerikanska invasionen av landet. För många av upprorsmännen i Irak blev han efter Saddam Husseins fall en symbol en framgångsrik kamp mot den utländska närvaron och den inhemska regeringen.

Sannolikt blir han nu i sina anhängares ögon en martyr som nått paradiset. Samtidigt innebär hans frånfälle en liten, men dock seger för USA och Iraks folkvalda regering.

För den situation i Irak som alltmer börjar likna ett lika blodigt som hämningslöst inbördeskrig är dessvärre inte avhängigt av enstaka terrorister som al-Zarqawi bringas om livet eller fängslas. Det inträffade varken när Saddam Husseins söner dödades i strid med amerikanska trupper och ej heller efter Saddams infångande.

Konflikten i Irak är djup och mångfacetterad. Att den kunnat urarta i hämningslöst våld beror bland annat på koalitionens misstag att avsätta diktaturens militär och polis utan att ersätta dem med andra lagens väktare. Men till en av konfliktens många komplicerade orsakssamband hör det faktum att den sunnimuslimska minoriteten trots, eller kanske tack vare, att den innehade makten också var hårdast kontrollerad av den paranoide Saddam Hussein. De ändlöst många attentaten i Irak beror således inte bara på maktkamp mellan landets tre huvudgrupper utan är också på revirstrider, kamp om smugglingsvägar och rena hämndaktioner.

Terrorn med bilbomber, kidnappningar och grymma avrättningar riktar sig därför inte mot USA:s trupper och dess allierade i första hand. För även om cirka 2300 amerikanska soldater nu dött sedan invasionen har mångfalt fler oskyldiga civila irakier fallit offer.

Det är därför inte sannolikt att al-Zarqawis frånfälle kan bidra till en lättnad i terrorn. Så länge den fortsätter är det heller inte läge för koalitionens styrkor att lämna det våldsdrabbade landet. Det vore att lämna miljoner civila oskyldiga i sticket. Innan så kan ske måste Mellanösterns överflöd av hat, maktkamp och religiös fanatism ge vika för bristvaran säkerhet, demokrati och öppenhet.

Den utvecklingen är än, trots den blodbesudlade al-Quaidaledarens våldsamma död, mycket avlägsen.