Jämt om EMU

Stödet för ett svenskt medlemskap i EMU har minskat sedan i somras. Nu väger det nästan jämt mellan ja och nej. 48 procent av svenskarna är för ett medlemskap medan 47 procent är emot, enligt Skops senaste opinionsundersökning.

Nyheter • Publicerad 4 november 2002

Fem procent av de tillfrågade säger sig ännu inte ha bestämt sig. Undersökningen bygger på intervjuer med 1 200 personer under perioden den 24 september till den 23 oktober. Mätningen innebär en minskning av antalet emu-positiva svenskar sedan förra mätningen. 55 procent av svenskarna var för ett medlemskap i maj och 41 procent var emot. Undersökningen ger de lägsta siffrorna för ja-sidan som företaget mätt på ett år. Motståndet mot den gemensamma valutan är enligt Skop större bland LOs medlemmar, 57 procent. Samma dag som opinionsundersökningen offentliggjordes presenterade LO tre krav på ett eventuellt svenskt medlemskap: buffertfonder, strukturråd och en stabil lönebildning. "Arbetarna ska inte behöva stå för både risk och kostnad. Men det är innebörden av utredningens förslag att parterna själva ska bygga upp så kallade buffertfonder", sade LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin till TT i går i en kommentar. Bakgrunden till LOs krav är rädslan för att medlemmarna ska få det sämre under EMU. Om Sverige går med i valutaunionen försvinner Riksbanken och räntan bestäms i stället av EUs centralbank i Frankfurt. Till skillnad mot idag kan Sverige då inte ändra räntan för att påverka konjunktur och sysselsättning. Devalveringar av kronan går som en röd tråd genom svensk ekonomisk historia efter andra världskriget. Så kunde finansministrarna Gösta Bohman 1977 och Kjell-Olov Feldt 1982 skriva ner valutans värde och ge exportindustrin en extra skjuts på världsmarknaden när kostnadsläget blev för besvärande på hemmaplan. Under EMUs paraply är den möjligheten för alltid borta. Det är bra. Devalveringar skapar konstgjorda fördelar med många negativa sidoeffekter. Sveriges ekonomi är också öppnare och mindre reglerad än vad den var på 1970- och 1980-talen. Minnet av räntekrisen 1992 borde också förskräcka. Den svenska valutan utsattes då för ett spekulationstryck som drev upp räntorna på hisnande höjder och kronan föll med en fjärdedel i värde när den väl tilläts att flyta fritt. Innan dess hade dock regeringen Bildt spenderat 25 miljarder kronor på stödköp. Risken för en liknande chock är minimal under en stor och stabil valuta som euron. Det är ett tungt vägande skäl för ett svenskt medlemskap. Där väger LOs särintressen lätt.

Ola Tedin ola.tedin@allehandasyd.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons