Junilistan: Nej till hamndirektivet

Ystads hamn är i dagsläget den femte största hamnen i Sverige. Det är en strategisk hamn med en lång och stolt historia. Färjetrafiken är omfattande med cirka 1,7 miljoner passagerare årligen. Trafiken till Bornholm startade redan på 1940-talet. År 1967 fick Ystad färjetrafik till Polen. Utöver den betydande färjetrafiken hanterar Ystads hamn ansenliga mängder gods. Vilka villkor som gäller för hamntjänster i allmänhet är därmed av stor betydelse för hamnen i Ystad.

Just nu pågår en debatt inom EU om något som kallas hamndirektivet. Detta förslag syftar till att öka konkurrensen inom och mellan Europas hamnar. EU-kommissionen menar att den inre marknaden för hamntjänster inte fungerar tillfredställande. Hamndirektivet skall lösa detta problem genom att öppna för konkurrens om lossning, lastning och lotsning. Men allt pekar på att marknaden för hamntjänster fungerar bra i Europa och att hamnarna är konkurrenskraftiga även i ett internationellt perspektiv.

Hamndirektivet presenterades ursprungligen av kommissionen i februari 2001. Efter en utdragen behandling röstade EU-parlamentet nej till förslaget i november 2003. Direktivet hade därmed fallit. Knappt ett år senare, i oktober 2004, återkom dock kommissionen med ett identiskt förslag. Ett nytt parlament hade tillträtt och för kommissionen såg möjligheten att göra ett nytt försök. EU-parlamentet kommer att behandla förslaget i Strasbourg i januari 2006. Därefter kommer ministerrådet att ta ställning till direktivet med kvalificerad majoritet. Där blir det näringsminister Thomas Östros som röstar för Sverige. Säger han ja eller nej? Det blir en viktig fingervisning om socialdemokraternas syn på EU.

Den mest omstridda delen av hamndirektivet är förslaget att rederierna skall få utföra lossning och lastning med egen personal, så kallad egenhantering, istället för att anlita hamnarbetare. Det finns tre starka skäl att säga nej till detta.

För det första är detta en fråga som varje medlemsland skall besluta om, i enlighet med EU:s subsidiaritetsprincip. Hamnarbetareförbundet befarar att egenhanteringen kommer att minska säkerheten i hamnarna och leda till social dumpning. Förslaget om att konkurrensutsätta lotsningen kan också påverka säkerheten. Att ta ställning till sådana frågor tillkommer medlemsländerna. Junilistans grundläggande åsikt är att svenska regler skall gälla på svenskt territorium.

För det andra är det inte rimligt att se hamndirektivet som ett sätt att öka konkurrensen i branschen. Hamnarna konkurrerar med varandra ungefär som stora företag konkurrerar med varandra i andra branscher. Hamnar är vanligen organiserade som företag i kommunal eller privat ägo. Denna konkurrens mellan hamnföretagen medför att nya effektivare lösningar tvingas fram. Varken staten eller EU går in med lagstiftning mot andra storföretag och kräver att deras kunder skall ha rätt att ta över en del av tillverkningsprocessen. Om ett storföretag i en annan bransch inte är effektivt och kundvänligt kan det bli utkonkurrerat och tvingas skärpa sig. Så fungerar det också i de företag som Europas hamnar utgör.

För det tredje innebär direktivförslaget att de svenska hamnarna skulle tvingas överge den så kallade industriförbundsprincipen i hamnarna, en princip som tillämpas i andra företag och bidrar till ordning och arbetsfred där. Vi skulle få personal som gör samma jobb, men tillhör flera olika fackliga organisationer. Sådant bäddar för demarkationstvister och driftstörningar som ingen är betjänt av.

Hamndirektivet har varit föremål för omfattande kritik från såväl Transportarbetareförbundet som hamnarbetare, lotsar och omlastningsföretag och även arbetsgivare har ifrågasatt det föreslagna regelverket, eftersom det upplevs som komplext och oöverskådligt. Den svenska regeringen är med all rätt kritisk mot att hamndirektivet åter har kommit upp på EU:s politiska dagordning och instämmer i kritiken mot egenhanteringen.

Junilistan stöder i denna fråga Transport och den svenska regeringen. Vi kommer att rösta nej till kommissionens nya försök att blanda sig i hamnarnas organisation och arbetssätt i medlemsländerna.