Klimat för omprövning
Klimatalarmisterna gnisslar tänderna och klimatskeptikerna jublar sedan konfidentiell korrespondens mellan några av världens mest framstående klimatforskare med anknytning till FN-organet IPCC blivit offentliga. Korrespondensen är delvis graverande för forskarnas anseende. Dels för att den avslöjar ett arrogant och självrättfärdigande tankesätt. Men också för att det framgår att man diskuterat hur ogynnsamma data inte bara ska döljas i den vetenskapliga rapporteringen, utan faktiskt även hur de skulle kunna undanhållas ett eventuellt offentliggörande.
En hackerattack, ett insiderjobb eller kanske bara rent slarv av någon tankspridd klimatforskare. Meningarna går isär bland kommentarerna kring hur och varför tusentals mail och forskardata från ansedda klimatforskningslabbet CRU vid brittiska University of East Anglia kunnat spridas på Internet.
Jordens medeltemperatur har på hundra år ökat med ungefär en grad. Ökningen kan delvis förklaras av att koncentrationen i atmosfären av växthusgasen koldioxid från förbränning av fossila bränslen ökat. Utöver dessa två basfakta förekommer en mängd förutsägelser, modeller och spekulationer av mer eller mindre domedagskaraktär. Tyvärr spelar media gärna med i scenariot och brister påfallande ofta i rollen som faktagranskare och obunden rapportör. Lobbyorganisationer och särintressen får påfallande ofta agera uttolkare eller resonansbotten i rapporteringen kring forskning och politik kring klimatförändringarna på ett sätt som vore otänkbart inom andra områden.
Kanske medför därför läckan, Climategate som den träffande redan döpts till, någonting positivt för klimatet – och särskilt då medie- och forskningsklimatet kring denna ödesmättade fråga.
George Monbiot, journalist på ärevärdiga brittiska tidningen The Guardian och mycket högprofilerad klimatalarmerande bloggare, anslog i går en föredömlig ton. "De offentliggjorda mejlen kunde inte ha varit mer skadliga och jag är djupt skakad av dem", skrev Monbiot på sin blogg.
Låt oss se det som ett tecken i tiden.
Inom FN:s klimatpanel IPCC och bland dess tillskyndare har det länge hetat att det råder fullständig konsensus i klimatfrågan. Röster däremot har avfärdats som knäppskallar eller vara i oljebranchens ledband. Därför är det klart graverande att det i den frisläppta mejlkorrespondensen framgår att denna konsensus tycks delvis bygga på en medveten anstränging att dölja obekväma motstridiga fakta.
Det är i bästa fall dålig vetenskap och i sämsta fall inget annat än en präktig forskningsskandal.
Oavsett vad visar det att journalistiken kring klimatforskningen har mycket kvar att utforska.
