Sd är en del av problemet, inte lösningen

Sverigedemokraten Jan-Åke Isaksson från Köpingebro intervjuas på sidorna B4 till B6 i dagens Ystads Allehanda. Läs den! Det är en lika intressant som beklämmande studie i fåkunnighet, etnisk självupptagenhet och grumlig nationalism.

Det invandrar- och främlingsfientliga högerpartiet Sverigedemokraterna har ställt in siktet på att få plats i riksdagen efter årets val. I Skåne har partiet redan sammanlagt 30 mandat i 15 kommuner, varav ett i vardera Ystads, Skurups och Simrishamns kommunfullmäktige. Partiet siktar också på en plats i regionfullmäktige och hoppas där att kunna bli tungan på vågen mellan blocken. I kommunerna i Sydostskåne där sd valts in har de andra politiska partierna dock – klokt nog – vänt dem ryggen.

Sverigedemokraternas styrka är knappast sakfrågorna. Isaksson påstår bland annat att 1950- och 1960-talets Sverige var ett rikare och mer produktivt land än i dag. "Förr hade vi en bättre ekonomi. (…) Folk var lyckliga och vi kunde producera mer på det sättet", fastslår Isaksson. Enligt Statistisk årsbok 2005 har den privata konsumtionen i Sverige sedan år 1950 tredubblats från 400 miljarder konor till nästan 1200 miljarder kronor. Räknat i dagens penningvärde. Räknat per capita konsumerade svensken år 1950, fortfarande räknat i dagens penningvärde, för 50 000 kronor. År 2000 hade vi mer än 120 000 kronor per person att spendera.

Synen på samhällets dynamik och världsbilden höjer sig heller knappas från fjäderfäfarmarens begränsade horisont. Sverigedemokraterna sätter likhetstecken mellan invandring och ekonomiska problem och våld. Men med en sådan världsbild blir det uppenbarligen problematiskt att förklara klassiska invandrarnationers relativa välstånd. För varken USA, Kanada eller Australien har drabbats av ekonomisk kollaps eller blivit kriminella etniska härdsmältor. Än har heller inte de för invandring så stängda länderna Nordkorea, Burma, Libyen eller Afghanistan utmärkt sig för hög produktivitet. Trots att länderna besitter den av sd så uppskattade kulturella homogeniteten. För att inte tala om att det knappast heller förklarar det i sanning djupt multikulturella och etniskt diversifierade Indiens framsteg, landet spås att inom något decennium vida ha överträffat Kinas hittills oöverträffade ekonomiska tillväxt.

Nej, sverigedemokraterna bekymrar sig mer om den i deras ögon så skadliga invandringen och kulturella korsbefruktningen. "Man känner sig inte hemma", säger Jan-Åke Isaksson om Malmö, för där går "folk med klädsel som egentligen inte hör hemma här". Isaksson avslöjar också att muslimer stör honom. "För att ett land ska vara tryggt ska det vara en religion." "Men man ser ju ibland att de stannar en bil och lägger sig ner och ber fem gånger om dan. Det stör bilden av det svenska. Vi accepterar för mycket."

För sd, som putsat fasaden sedan dess radikala falang brutit sig loss och bildat de mer öppet fascistiska och rasistiska organisationerna Nationaldemokraterna och Stockholms unga nationalsocialister, har judar ersatts med muslimer som hatobjekt och syndabockar. Det gör dock inte tonen av smygrasism mer aptitlig. För enligt sd är muslimernas religion, kläder, språk och sedvänjor ett hot. Att den övervägande delen av invandrare i Sverige faktiskt fortfarande består av människor från övriga Norden tillsammans med sedan länge faktiskt välintegrerade aretskraftsinvandrare från 1950- och 1960-talen – ironiskt nog samma epok som Jan-Åke Isaksson framställer som särskilt lycklig för vårt land – vill man inte heller låtsas om.

Tvärt emot vad Sverigedemokraterna inbillar sig är problemet med invandringen att de allra flesta flyktingar och invandrare faktiskt vill kunna ta sig in i det svenska samhället och integreras – men inte får.

Partiets agitation och mytbildning kring flyktingar och invandrare är därför – tyvärr – bara den synliga toppen på det isberg av dolda koder, vardagsrasism och välvillig apartheid som håller människor, inte minst de med utomeuropeisk bakgrund, utanför arbetsmarknad och samhällsliv.

Oförmågan att integrera flyktingar och invandrare som en viktig och berikande resurs är och förblir det moderna Sveriges mest monumentala misslyckande.

Genom att skamlöst fria till nationella och flyktingfientliga strömningar utgör sverigedemokraterna och andra öppet eller smygrasistiska sekter på högerkanten en integrerad del av problemet – definitivt inte en del av lösningen.