Sista skolavslutningen i kyrkan?
Sommartid är blomstertid. Det är då barn och ungdomar på skolavslutningar runt om i landet, tillsammans sjunger in sommarlovet. De får lyssna till några väl valda ord av kyrkans präst och kan därefter springa ut i värmen. Så har det sett ut i generationer, runt om i landet, men inte längre. Kanske har rentav Sveriges barn, detta år, sjungit Den blomstertid nu kommer för allra sista gången.
Nyligen har vi nämligen kunnat läsa om hur den statliga myndigheten Diskrimineringsombudsmannen anser att våra klassiska skolavslutningar är diskriminerande och därför bör äga rum i "andra lokaler". Att sjunga psalmer som sjungits i många generationer ska bannlysas och prästernas tal om de värderingar vilka ligger till grund för hela vårt samhälle, kan vara skadliga. Sådan är verkligheten i socialdemokraternas Sverige år 2006.
En skola där man anammat DO:s och Skolverkets förmaningar, är Lövestads skola i vårt Skåne. Där förbjuds andra versen av den klassiska psalm 199 eftersom Gud nämns. Inte heller får eleverna på låg- och mellanstadieskolan traditionsenligt tåga upp till Lövestads kyrka. Avslutningen där fick enligt rektorns kriterier enbart äga rum under förutsättningen att man slapp prästen, psalmerna och välsignelsen. En utpressning som kyrkoherden hedervärt tackade nej till.
En av de skolor som däremot valde att inte böja sig för DO:s förmaningar, ligger på västkustens Orust. Där sjöng man som vanligt sommarpsalmerna i en högtidlig kyrka, och prästen gjorde som han alltid gjort; nämligen välsignade skolbarnen. Denna skola har nu blivit anmäld av organisationen Humanisterna som menar 61;att skolan inte ska syssla med religiös verksamhet61;.
Därmed verkar det inte bättre än att DO, de s.k. Humanisterna och Skolverket gemensamt häller vatten över Sverigedemokraternas kvarn, vilka påstår att ett mångkulturellt samhälle innebär att svenskarna förlorar sina rötter och traditioner. Vi kristdemokrater tror i direkt motsats till ovan nämnda, att mångetniska Sverige mår bra av att utöva gemensamma traditioner. Vi tror inte att några barn, oavsett bakgrund, tar skada av lite klassik undervisning om att man ska behandla sin nästa som man vill bli behandlad själv. Åtminstone inte en gång om året.
Visst är frågorna om hur Sverige och svenska traditioner ska förhålla sig till det nya mångetniska Sverige viktiga. Trots att Sverige är ett ganska tolerant samhälle, finns fortfarande mycket kvar att göra. Idag drabbas människor med invandrarbakgrund av diskriminering, utanförskap, arbetslöshet och segregation. Lösningen på dessa uppenbara problem kan dock knappast vara att förbjuda skolbarn att sjunga sommarpsalmer. För vad ska DO då nästa gång klassa som diskriminerande? Julafton, midsommarafton, nationaldagen eller påskfirandet?
Nej, Sverige och svenskarna måste ha rätt att behålla sina traditioner samtidigt som man bejakar det nya som växer fram. Den som inte är trygg i sin egen identitet har svårt att respektera andras kulturer. Ett mångetniskt samhälle måste innebära respekt för olika religioner och olikheter. Men det måste också innebära respekt för de traditioner som mottagarlandet under tusentals år utvecklat. Att en myndighet tvingar majoriteten av befolkningen i ett land att glömma det som betraktas som egna traditioner och kommendera fram nya traditioner är befängt. Den som inte förstår sina egna rötter kan inte heller förstå andras behov av sina rötter. DO behöver tänka om.
Tuve Skånberg, Skillinge, riksdagsman (kd)
