Varför moderaterna?

Är moderaterna på väg mot ljusare tider? I finanskrisens spår finns det tecken som tyder på det.

Härom veckan kom Synovates opinionsundersökning från oktober som visade att moderaterna har stöd av 26,1 procent av väljarna, jämfört med 21,6 procent i september. Socialdemokraterna har däremot rasat ordentligt, från 45,7 procent i september månads mätning till 39,5 procent i oktober.

Moderaterna har inte varit sena att utnyttja tillfället. Beskedet verkar närmast ha orsakat glädjefnatt på det moderata partihögkvarteret.

Under den senaste veckan har de fem arbetsgrupper som är tillsatta för att se över partiets politik prånglat ut förslag och besked i rasande fart.

På fredagen föreslog moderaternas arbetsgrupp för jobb, välfärd och kunskap att småbarnsgrupperna i förskolan ska bestå av högst tolv barn. Moderaterna vill också att grundskolan ska bli tioårig, genom att förskoleklassen för sexåringarna blir obligatorisk.

På söndagen avslöjade finansminister Anders Borg att regeringen inte kommer att sänka värnskatten – som betalas av personer som tjänar minst 42 000 kronor i månaden – före valet 2010, trots att det var ett vallöfte. Sänkta skatter för personer med låga inkomster prioriteras

På tisdagen meddelade Borg tillsammans med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att avgifterna till a-kassan borde sänkas så att fler är försäkrade under lågkonjunkturen.

Samma dag presenterade partiet också det slutliga underlaget inför partiets framtidskonvent, som äger rum i slutet av november. Det är en tvåhundrasidig rapport som bland annat sträcker sig över ämnen som sjukvård, välfärd, miljöpolitik och utbildningspolitik.

Ett ämne stack ut som särskilt kontroversiellt, och fick därför stor uppmärksamhet i medierna. Moderaterna föreslår att asylsökande som väljer att bo i en kommun där de inte kan försörja sig ska förlora rätten till ekonomiskt stöd.

Det är onekligen skickligt av moderaterna att lyckas dominera nyhetsflödet flera dagar i sträck. Men flodvågen av utspel lär snarare skapa förvirring än entusiasm.

Med lite god vilja är det möjligt att hitta en röd linje i förslagen som har lagts fram. Moderaterna vill vara det breda, pragmatiska partiet, som sätter starka offentliga finanser och trygga välfärdssystem framför ideologiska principer.

Men sammantaget ger utspelen ett spretigt och ogenomtänkt intryck. Frågorna hopar sig. Är kovändningen i fråga om a-kassan moderaternas eller regeringens politik? Varför gör moderaterna en stor sak av den tioåriga grundskolan, medan man struntar i att slå mynt av partiets nytänkande i miljöpolitiken?

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann brukar säga att man vinner val framåt, inte bakåt. Väljarna brukar sällan lägga rösten på det parti som de tycker har presterat bäst i det förflutna – de röstar på politiker som har den bästa politiken för framtiden.

Självklart är det positivt med framtidstro. Men om moderaterna vill få ett nytt uppsving i opinionen är det knappast en god idé att dränka väljarna i en flodvåg av utspel. Det som behövs är en sammanhängande berättelse om varför just deras förslag behövs och kan göra Sverige bättre.