Det är mycket Lancing nu…
Maria fuktar sin pensel, doppar den i blått och färglägger ännu ett diplom. Den 4 december ska diplomet överräckas till japanen David Suzuki för hans förespråkande av forskarsamhällets sociala ansvar. Och Maria Lancing är naturligtvis på plats i riksdagshuset.
– Jag har varit med vid flera utdelningar av The Right Livelihood award. Barnen också. Det är den bästa julklappen, har de alltid sagt, berättar Maria stolt.
Bakgrunden är hennes kontakter med prisets grundare Jacob von Uexkull som har sitt sommarviste i Skillinge. Till en början var det Marias före detta man Anestis Kombokis som gjorde diplomen, men nu är det Maria.
Förutom äran att göra diplomen har Maria Lancing fått möta modiga människor.
– Jag fått höra så gripande historier. Mött människor som vigt sitt liv åt en kamp för något stort. Medvetna om riskerna har de ändå vågat ta steget.
Somliga av pristagarna har svetsat sig fast i minnet lite extra.
– Jag minns fyra buddhistiska munkar. De kunde inte göra sig förstådda med ett vanligt tacktal. Så därför sjöng de i stället. Deras mantra blev till en oändlig kraft och enande känsla av kärlek som spred sig i riksdagshuset.
– Jag minns också en kvinna. Hon var judinna och gift med en palestinier. Hon lärde unga att inte kasta sten. Att inte visa hat. Att använda stenarna till att bygga skolor i stället för att kasta dem. Hon var enastående.
Mötena med pristagarna har påverkat Maria både som människa och konstnär.
– Man får ett annat perspektiv på livet. Och i skapandet får jag inspiration.
Maria Lancing har också gjort ett annat uppdrag hon gläds åt. När nya kvinnokliniken i Malmö skulle invigas av kronprinsessan Victoria fick Maria i uppdrag att göra ett ägg. Ägget är nämligen symbolen för kliniken. Motivet på ägget fick Maria själv välja.
– När jag fått uppdraget råkade jag se en artikel om Ingegerd. Hon var ung och skulle giftas bort till en norsk tronarvinge. En konflikt gjorde att bröllopet gick i stöpet men pappa Olof Skötkonung fann en ny gemål. Gift med honom blev Ingegerd en fredsmäklerska med vurm för barn och pedagogik. Henne valde jag åt kronprinsessan, säger Maria.
Uppdraget som just nu slukar mest kraft är det som ska mynna i en utställning på American-Swedish historical museum i Philadelphia, USA. Hur Maria Lancing kom att bli inbjuden dit är en historia i sig.
– Jag hade en emaljutställning i emaljfabriken i Skillinge. Jag hade screenat bilder på sjömän ur min far Axel Lancings arkiv på emalj. Så kom en kvinna förbi som hade ett galleri i USA och undrade om jag ville ställa ut där.
Maria sa förstås ja och i somras visades hennes bilder för den amerikanska publiken. En av gästerna råkade vara från det historiska museet.
– Hon tog kontakt och ville ha en specialutställning med de kulturhistoriska äggen och bilder som belyser segelfartygens dagar på Österlen av mig om två år, säger Maria och ler hela hon.
Hon går just och klurar på ett tema om resande och uppbrott.
– Jag tycker det är intressant att fundera på var en familj tar vägen. Man far ut i världen men har trådarna till sin historia kvar.
Hon tar fram boken Den berusade spindeln som bygger på fadern Axel Lancings bildskatt och bläddrar fram en bild med ett gäng skäggiga sjömän.
– Vi är ju ett resultat av vad de gjorde. Vi kan spegla oss i deras historia.
